1739

Den 29 juli 1739, klockan 10 på kvällen, dundrade tre svenska resvagnar in i Paris på den högra Seinestranden.
I vagnarna åkte bland andra greve Carl Gustaf och grevinnan Ulrika Lovisa (Ulla) Tessin. Man hade hyrt ett hus på rue Daguesseau nära rue Saint-Honoré.
Men, i oktober bytte man bostad och slog sig ned på rue Jakob på vänstra Seinestranden, i Faubourg Saint-Germain.

1740

Sen flyttar Tessin till quai des Théatins i juli 1740. Han fick en furstlig bostad, men också en furstlig hyra. Ägaren till huset var skatteförpaktaren Villemur.

Huset finns kvar än i dag. Det ligger mitt emot Louvren, helt nära pont Royal.

Ur brevet från Carl Gustaf Tessin till Carl Hårleman Paris den 11 / 22 juli 1740:
--- ”Jag håller på att installera mig i Herr de Villemurs vackra hus på Quai des Théatins. Jag bebor det sedan en vecka tillbaka. Det är så angenämt att jag beklagar att jag behöver resa till Compiègne, dit jag beger mig i övermorgon för att anlägga sorgdräkt på egen bekostnad på grund av Fredrik Vilhelm I:s av Preussen bortgång, ty hovet värdigas inte ens svara på min fråga angående betalning av min sorgdräkt. Jag lämnar åt Madame de Saint-Séverin att beskriva mitt nya hus och de närmare omständigheterna i mitt kontrakt. Hon är alldeles överförtjust i den sortens skildringar. Sätt fart på henne, så får Ni se. Skulle NI vilja göra mig en glädje, min mycket käre Hårleman? Men varför inte? Ni har redan gjort så mycket att jag tycker att det är att göra Er en tjänst på Ert sätt att ge Er tillfälle till det. Det skulle röra sig om att skaffa mig måtten i mitt nya hus på de platser där Ni skulle tycka det vara lämpligt att placera vissa prydnader sådana som väggspeglar, byråer, marmorbord, hörnmöbler, dörröverstycken, sängar i alkov. Då jag reser härifrån, skulle jag rätta mig därefter, dels för att ta med mig sådant som skulle passa med måtten, dels för att göra mig av med det som inte har de rätta måtten. Jag vågar rekommendera parkettgolvet, framför allt i min våning en halvtrappa upp. Jag är gammal och benägen att ådra mig förkylning. Det blå kabinettet, detta härliga krypin, där jag har gjort så mycket, ja, allt, mot Horn och Sack, kommer, om man river mellanväggen, att som NI vet bli min matsal, om jag har några pengar över. Var god och uppge måtten på den bonad som behövs, höjden och antalet rum. Det gäller först en stor soffa vid fönstren, sedan en annan vid dörren, en tredje på andra sidan vid eldstaden. Två små i hörnen och det är, tror jag, allt. Tillåt mig att få se fram mot ett svar på alla dessa besvärande frågor.---”

Kommentar: Roth skriver på sin knaggliga franska den 22 juli 1740 till J. G. Sack: ”Greven och grevinnan Tessin har flyttat på nytt. De har hyrt Herr de Villemurs hus. Han är skatteförpaktare och svärfar till Frankrikes ambassadör i Sverige, greve Saint Séverin. Det är ett helt nytt hus, stort och vackert, beläget vid quai Théatin mittemot Louvren. Huset är hyrt för sex år med sex månaders uppsägningstid till en kostnad av åttatusenfemhundra livres per år.” Adressen var quai des Théatins och motsvarar i dag quai Voltaire, nr 9 – 11.
Kajen fick sitt namn efter Voltaire, som dog i ett hus intill Villemurs 1778. Kajen sträckte sig från rue du Bac till rue des Saints-Pères. Kardinal Mazarin hade inrättat ett kloster där för theatinermunkarna, 1644.

Huset där Voltair dog.                                                                             Mask som tillhört Voltaire.

Försvenskad

I ett brev ett år senare skriver Tessin till sin hustru. Carl Gustaf Tessin till Ulrika Lovisa Tessin. Paris den 2 juni 1741:
” Att säga Er, min kära Ulla, att jag inte kan vänja mig vid Er frånvaro, skulle vara för lite sagt tjugofyra timmar efter Er avresa. Men att säga att jag aldrig i hela mitt liv skall vänja mig vid det, det är att säga allt och det är att säga sanningen. Jag kan försäkra Er att den förbaskade Parisgatan gjorde mig i förrgår mycket ont och jag skulle med största glädje ha vänt Paris ryggen. Jag har alltid varit utsatt för att träffa på många motigheter på min väg, men dessa är de svåraste att stå ut med, och det är bara hoppet om att få återse Er om fyra, fem månader som kan få mig att uthärda vår första – och jag hoppas – sista skilsmässa. Detta får räcka i fråga om ett ämne som det är bäst att glida över. ---Redan vid Er avresa tog jag itu med att säga upp husets kvinnliga tjänstefolk. Nu kan vårt hus jämföras med Chartreuse-klostret. Jag har sagt upp ”l’officier” och i morgon är det kockarnas tur… Som Ni ser, är jag nu helt ”försvenskad” mitt i Paris. Jag räknar med att vår ekonomi blir oändligt mycket bättre tack vare det .--- ” Mitt förlovade land ligger där jag återfinner Er, min kära och älskvärda Ulla. Det var bara det som jag hade kvar att säga Er. I dag har jag endast sett mitt bläckhorn, men jag skall skaffa fram fler nyheter till nästa post om åtta dagar. Ni kan utgå ifrån att Ni inte skall förlora tråden till Er Parishistoria.”

Kommentar: Med ordet officier menas den person (betjänt) som i ett förnämt hus hade hand om l’office, dvs det rum där man förvarade bordssilver, dukar men också där man tillredde desserter, frukter…
I sin originaltext använder Tessin ordet suédoisé (försvenskad). Det ordet är nytt för epoken och eventuellt bildat av honom själv. Han menar att han efter Ullas avresa bara har svenskar i sin tjänst.