Sockret i historien

  • Allmänt

Kära följare!
I dag fungerar hemsidan igen efter en tids avbrott. Servrar som lever sitt eget liv, eller vad det nu var...

Sockret i historien

Vårt första sötningsmedel var honung och vissa sockerhaltiga frukt- och växtsafter. Jag gör ett avstamp i vikingatiden för att berätta att på vikingatiden hade vi råvaror som liknar de råvaror vi har idag, med undantag av just potatis och socker.

Ursprung

Sockerröret upptäcktes så sent som 1000 år f Kr. Det härstammar från öarna i Stilla Havet. Därifrån spreds det ca 1000 år f Kr till Indien. Sockerrörsodlingen spred sig från Indien, österut till Kina och västerut till Egypten och dåvarande Persien. Till en början tuggade man den söta märgen. Senare lärde man sig att pressa ut saften. Först 600 e Kr hade utvecklingen kommit så långt att man kunde koka sockersaften och framställa fast socker. Eftersom framställningsprocessen var så komplicerad förekom socker bara i små mängder. Socker var länge en oerhört exklusiv krydda och ett njutningsmedel för furstar och stormän. Senare fördes sockerröret vidare av araberna. Mot slutet av 600-talet hade det nått Algeriet och därefter Marocko och Spanien. På 800-talet e Kr förekom socker på Rhodos, Kreta, Malta, Sicilien och Kalabrien. Sockret blev dock mer allmänt känt genom det första korståget. Både riddare och soldater kom i kontakt med socker i det heliga landet.

Köpmännen i Venedig

Den första sockerlasten som kom till Västerlandet kom till Venedig via Alexandria år 996. Under medeltiden var det köpmännen i Venedig som sålde den dyrbara varan till Europas alla hov och dess herremän. Sockret åts i lös puderform, ofta serverat ur vackra silverdosor.

Sverige

I Sverige finns socker omnämnt i en handling daterad 5 april 1328. Det handlar om begravningen av Upplandslagsmannen Birger Persson, heliga Birgittas pappa. Det rör sig om 4 skålpund, dvs ca 1,6 kg. I dagens penningvärde skulle det ha motsvarat kostnaden för 110 kg smör, räknat i dåtidens penningvärde. Förmodligen användes sockret i matlagningen och bjöds som konfekt vid begravningsmåltiden.

Socker var alltså oerhört dyrt och förekom bara inom hovet och adeln. Adeln hade för övrigt speciella privilegier på tullfri import av socker under medeltiden. Gustav Vasa var en gottegris att döma av efterlämnade räkenskaper. Han beställde till sina gästabud en mängd kryddstarka godsaker hos sin hovapotekare Hans König. Det var bl a konfekt med anis, en ingrediens som fortfarande ingår i våra bröstkarameller. Det kunde också vara konfekt av koriander, kummin och kanelbark. Marsipan i olika djurformer tillhörde också Gustav Vasas favoriter. Under stormaktstiden fick apotekarna konkurrens som sockerimportörer och framför allt som konfektmakare av sockerbagarna. De efter 30-åriga kriget hemvändande fältherrarna förde inte bara med sig dyrbara konstskatter, utan också överdådiga seder och bruk, samt tyska och schweiziska sockerbagare. Storslagna festmåltider hos förmögna adelsfamiljer avslutades med konstnärligt arrangerade anrättningar av konfekter, succater, kanderade frukter, förgyllda marsipantårtor. Först på mitten av 1600-talet började vi raffinera socker i Sverige och sockerbetan lärde vi oss inte odla och utnyttja förrän på 1800-talet.

Under hela 1700-talet rådde mycket stor brist på de råvaror – socker och kryddor – som just sockerbagarna behövde. Ett svenskt sockerraffinanderi, som sedan 1600-talets mitt hade monopol på all import, kunde hålla priserna extremt höga. Sockerbagarna klagade, men hade svårt att få gehör för sina problem, förrän de på 1760-talet bildade ett gemensamt hantverksskrå, lyckades bryta monopolet. Nu kunde de själva ta hand om importen och därmed pressa priserna. Innan lanthandeln vuxit ut kunde man på landsbygden endast köpa sötsaker vid de regelbundet återkommande marknaderna eller genom de kringvandrande gårdfarihandlarna. I staden kunde man handla i apotek eller sockerbagarboden.

Carl von Linné – några hundra år före sin tid

Carl von Linné gav ut boken Diaeta naturalis, där han uppmanar till att motionera, äta mindre, dricka mycket vatten och minska på sockret.
Här kommer några citat av Carl von Linné hämtat ur Robin Fåhrœus, Läkekonstens historia:

”Sådan maten är den man förtär, sådan bliver man och är.”
” Honung rensar blodet, medan socker, detta nya påfund, skämmer tänderna och förstör emaljen.”
” Vatten är hälsodrycken framför andra. Ett glas gott vin går an, men promenera efteråt! Undvik dålig luft! Thé är att föredra framför kaffe.”
”Salt främjar fruktsamheten, men är skadligt i stora mängder, om än nödvändigt vid längre sjöresor för matens bevarande.”

1800-talskalas

Det var väl först på 1800-talet som de borgerliga levnadsvanorna slog igenom också i bondeklassen.
Här ett exempel: Från Kalmar län talas det om hur socker, kaffe, punsch, vin och cigarrer gjorde sitt intrång på bondekalasen.

På tal om kalas, jag kommer med recept på sockerkringlor och medeltida småkakor snart!

Taggar: