Pestskråp

  • Allmänt

Pestskråp

Petasites hybridus (P. officinalis)

De svenska namnen pestskråp, pestrot och pestilensrot kommer av att den ansågs bota pest.

Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, då digerdöden härjade.

Den infördes till Sverige på 1300-talet av munkar och odlades i klostrens örtagårdar. Man kokade roten i vin och tuggade sedan i sig den.

Idag rekommenderas den inte för invärtes bruk.

 

På Banvallen i Skälby

Pestskråp är en flerårig ört med blekröda blomkorgar.

Växer på sandig och fuktig mark, både vid stränder och t ex vid järnvägsbanker, som här längs med Banvallen i Skälby i Järfälla.

Pestskråp är släkt med tussilago (Tussilago farfara) och har en liknande livsrytm.
Tussilago betyder "jag fördriver hosta" och den användes som hostmedicin.
Farfara
betyder ullig och tittar man på tussilagons stjälk och undersidan av bladen så är de ulliga.

Pestskråp har blommande skott tidigt på våren, april – maj.

Blomstjälken är bara några decimeter hög vid blomningen, men växer sedan.

Senare under sommaren, först efter blommningen, utvecklas de jättestora bladen, som ser ut som rabarberblad.  Bladen, är luddiga på undersidan och kan bli mycket stora, upp till en meter breda – de största bladen i vår flora.

 

Det är formen på bladen som givit växten dess botaniska namn – petasos – de gamla grekernas beteckning på en stor bredbrättad hatt.

 

De flesta plantor i Norden är övervägande hanblommor.

Artnamnet hybridus betyder hybrid, namnet kommer av att Linné delade upp den i två arter, den honliga typen Tussilago hybrida och den hanliga Tussilago petasites.

Pestskråp förekommer odlad eller förvildad från Skåne till Norrlandsgränsen.

Ursprungligen hör den hemma i Syd- och Centraleuropa, västra Sibirien och Kaukasus.
 

Första fynduppgiften publicerades på 1600-talet (Norstedt 1920).

I Gränna kallades pestskråp för pestrot och folket där trodde att den hade förskrivits av Per Brahe för att skydda staden mot smitta vid farsoter.


Per brahe d y

 

Carl von Linné skrev 1755: ”Växer i Skåne nära lund. Det svenska namnet är pestilensrot. Blommorna framkommer före bladen liksom hos Farfara (=hästhov) och många andra vårblommor. Bland vår inhemska växter har denna de största bladen; höns och andra smärre djur döljer sig under dem vid regnväder.”


Carl von Linné
 

C. F. Nyman skrev 1867 i sin ”Utkast till svenska växternas naturhistoria 1”: ”Både genom sina stora blad och sin starka rotbildning qväfver den nästan alla andra växter och kan bli ett svårt ogräs”.
 

-skråp

Efterleden -skråp är en nybildning från 1800-talet som baseras på ett folkligt namn för tussilago. Skråp är ett dialektalt ord skråpa, ”dåna ihåligt”, ”knastra”.

Det kanske är intressant att veta att det danska ordet för pestskråp är Rød Hestehov.
 

Vid Visby ringmur

Bladen ansågs sårläkande. Det är kanske orsaken till att man ser pestskråp på flera ställen i Europa växa vid gamla borgruiner, som här på bilden vid Visby ringmur.

Äldre tiders många fejder krävde kanske tillgång till sårläkande växter.


Pestskråp vid Visby ringmur.

 

Taggar: