Mer om Magnus Eriksson och medeltiden
 

Från titelsidan på Magnus Erikssons landslag

Magnus Eriksson (1316-1374) var unionskung i Sverige och Norge. Han var regent i Sverige 1332-1364.

När han var 19 år, 1335 gifte han sig med Blanche av Namur, en prinsessa från Flandern. Hon kallas också för Blanka.

På1800-talet skapades en populär barnvisa, ”Rida, rida ranka”, som anspelar på drottning Blanka. Upphovsmannen till visan var Hans Henric Hallbäck.

Rida ranka, konstnär Albert Edelfelt, 1877
Ateneum, Helsingfors

Hans Henric Hallbäcks text:

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten riddare så rar
ännu inga sporrar har.
När han dem har vunnit,
barndomsro försvunnit.

Detalj ur Magnus Erikssons landslag

Magnus Erikssons landslag var den första gällande lagen för hela riket och kom i bruk omkring 1350.

Magnus Erikssons stadslag som kom till ungefär samtidigt, var i första hand avsedd för Stockholm. Stadslagen är känd för handskriften och den mest praktfulla är Stockholms lagbok.

Någon enhetlig stadslag fanns inte i Sverige förrän 1618.

Under Magnus Erikssons regering märktes landets finansiella kris tydligare än tidigare.

När kungen var omyndig hade stormannafamiljerna haft tillfälle att både stärka sin maktställning och skaffa sig en rad av kronans tidigare gods.
Därmed hade det ekonomiska underlaget minskat ytterligare och en del jord förvandlats till frälse, dvs blivit befriat från skatt.

Magnus Eriksson försökte råda bot på detta och hade t o m planer på att återkalla kyrkans frälse. Det mötte naturligtvis ett starkt motstånd hos adeln.

Kungen var för ökad kunglig makt och införandet av arvsrike.

Det gillade inte stormännen. En av de mäktiga familjerna var Birgitta Birgersdotter. Birgitta släkt med den svenska kungafamiljen genom sin mor. Birgittas morfar var kusin till kung Magnus Ladulås.

Birgitta stod kungaparet Magnus Eriksson och Blanka av Namur nära. Någon gång under 1330-talet fick hon tjänst som hovmästarinna vid det svenska hovet. Men bekantskapen med hovet lönade hon illa.

Birgitta vävde in de våldsammaste angrepp på kungen i sina uppenbarelser. Hon var helt präglad av rådsadeln motvilja mot en stark kungamakt och hon framställde ofta kung Magnus som att han var i lag med djävulen.

Lite ekonomiska exempel

För Skåne betalade Magnus Eriksson 35 000 mark silver, en stor summa pengar på den tiden. En årslön kan grovt uppskattat ha varit ca 1,5 mark.
För samma summa 35 000 mark silver kunde man köpa 140 000 kor eller ungefär 40 000 armborst.
Avsikten var att rikets finanser skulle dra nytta av bl a den stora Skanörmarknaden, där sillen var den viktigaste handelsvaran.

Sillamarknaden var en av de verkligt stora i östersjöområdet och hade en stor ekonomisk betydelse.

Men det uppstod stridigheter mellan Magnus och hans son Erik och det ledde bl a till att inkomsterna av sillamarknaden i stället hamnade hos hertigen av Mecklenburg, som stödde Erik.

Landsbygden

Under medeltiden bodde 95% av befolkningen på landsbygden.

Den sociala skiktningen formades av de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder.

Jorden ägdes av staten, kyrkan, adeln och bönderna.

I Magnus Erikssons allmänna landslag stod bl a att landsbygdens kvinnor skulle ärva hälften av vad mannen ärvde.

Men, kvinnorna fick i gengäld hemgift när de gifte sig.

Kvinnornas insatser var omistliga för jordbruket. De hade ansvar för allt som hade med mjölk att göra, de skötte korna i ladugården, mjölkade och kärnade smör.

Smör var en av Sveriges viktigaste exportvaror.

Bondekvinnan arbetade även ute under skörden och linåkern var kvinnans område.

Kvinnorna kunde bli ansvariga för hela jordbruket om mannen hade någon bisyssla som tog hans tid.

På de stora gårdarna hade kvinnor specialiserade yrken: där fanns bagerskor, spinnerskor, väverskor, kokerskor, ljusstöperskor och mjölkedejor.

Deras arbetsledare var fataburshustrun. Hon betalades bättre än t ex smeden.

I staden

I städerna uppstod gillen, sammanslutningar för olika grupper av borgare.

Hantverksskrån inrättades först i Stockholm. Varje skrå fick ensamrätt att besluta om hur många hantverkare inom skrået som skulle få finnas i staden, vilka priser som skulle gälla och hur stora lönerna skulle vara.

Skråna var öppna enbart för män.

Den som fick inträde i skrå som mästare fick också burskap, dvs medborgarskap i en stad. Med burskap följde rösträtt och andra medborgerliga rättigheter.

I motsats till landsbygdens kvinnor hade kvinnorna i staden samma arvsrätt som männen.

Stadslivet erbjöd också större möjligheter för kvinnor att få egna inkomster.

Lagarna var skrivna av män och speglade ett manligt synsätt på vad kvinnor fick och inte fick göra.

I princip var kvinnorna även utestängda från skråna, men i Stockholm bildade jordegummorna, barnmorskorna, ett eget skrå.

Men burskap, borgerliga rättigheter, fick inte kvinnorna.

Syltakonor och månglerskor

För kvinnor var det tillåtet att koka och sälja sylt. Det var syltakonornas jobb.

Det var även tillåtet att sälja ägg, smör, fisk och höns, vilket var månglerskornas arbete.
 

Stockholms tänkebok

Protokollen från stadens borgmästare och råd finns i Stockholms tänkebok.

Stockholms tänkebok år 1496
Den 1 juni 1496 går det att läsa om när ”läkarna här i staden” blir ett skrå. Helmik stadsskrivare och hela rådet godkänner att läkarna får bilda sitt eget skrå.

Det framgår av Stockholms stads tänkeböcker att kvinnor idkade näring som inte var tillåten. De fick t ex böta för olaga sömnad, brödbak och brännvinsbränning.

Reglerna tänjdes ibland och det hände att kvinnor arbetade som självständiga småföretagare.

Många kvinnor arbetade till exempel i de hanrverk som de var utestängda från. De hade helt enkelt gift sig till sin mans yrke och var ofta självskrivna medhjälpare.

Först när kvinnan blev änka blev hon myndig. Då kunde hon få burskap och därigenom få driva sin mans verksamhet vidare, men bara tills hon gifte om sig – för som gift blev hon omyndig igen!