Är det någon som kan hjälpa till att svar på denna fråga?

Jag fick en fråga om Magnus Gabriel De la Gardie: han påstås ha varit den största importören av marsipan i 1600-talets Sverige. Vet ni om det stämmer, om han "bara" importerade för eget bruk eller också sålde marsipan?

Har du något svar kan du väl kommentera det här nedan.

Här kommer lite annan fakta om marsipan

”Marsipan är ett ord som har vandrat en lång väg från det fjärran Iran, där det hette martaban och betydde ”en liten ask för sötsaker”. Marzapane, sa italienarna för samma sak, som sedan vandrade vidare som benämning på mandelgodis. Den förste svensk som veterligen använde det var biskop Brask i Linköping år 1524 och det återkom sedan ofta både på 1500- och 1600-talen. Bl a Gustav Vasa gillade marsipan. Så länge sockret var dyrbart begränsades förstås priset marsipanens sociala spridning.”
---
Så här skriver Svante Norrhem om Ebba Brahe angående Jacob De la Gardies likvaka och förestående begravning.
”Jacob De la Gardie blev 69 år och efter 35 års äktenskap var Ebba nu änka. Redan dagen efter hans död fattades de första besluten: den döde behövde nya skor och svart taft att svepas i. Det måste också skaffas spik och upphämgningsanordningar för allt det svarta tyg som nu skulle hängas upp. Ett stop rhenskt brännvin inhandlades för att tvätta liket med, liksom humle som den döde skulle vila på. Vidare skulle det ordnas med marsipan och kanderad konfekt åt alla dem som kom för att vaka över honom på nätterna.
Likvakan var viktig och fyllde ungefär samma funktion som vakan över ett nyfött barn – det gällde att se till att ingen med onda avsikter kom i den dödes närhet. Likvakorna hos förmögna människor kunde precis som andra tillställningar spåra ur med festande och superi, varför myndigheterna hade förbjudit förtäring i samband med dem, men för Ebba var det tydligen omöjligt att tänka sig en vaka utan att något bjöds så hon ställde sig över bestämmelserna.”
Litteratur: Jan-Öjvind Swahn, Mathistorisk uppslagsbok
Carl-Bertil Widell, En sockerbagare här bor i staden
Svante Norrhem: Ebba Brahe: Makt och kärlek under stormaktstiden