Jag kommer att skriva en bokrecension om lyx och mode i stormaktstidens Sverige, men innan dess vill jag komma med lite bakgrundsfakta.

Peruken i historien

Hur var det i Versailles?
Som bekant var peruken en obligatorisk detalj i tidens aristokratiska mansdräkt och när kungen skulle stiga upp måste den finnas nära till hands.

Peruker och parfym

En vanlig bild av hovmannen i Versailles är en vitsminkad, parfymerad sprätt med pudrad peruk.

Att ha peruk eller inte ha peruk – det är frågan?
Från slutet av 1600-talet och hundra år framåt var peruken en obligatorisk del av mansdräkten i de högre samhällsskikten. Det vanliga hårmodet hade växlat i längd under 1500-talet, men på 1600-talet var det vanligt med långt håret.

Ludvig XIII

Ludvig XIII började bli tunnhårig i 30-årsåldern och började använda peruk.

Hårextension?

Peruker hade tidigare använts bland damer, men fungerade då i regel som utstoffering snarare än som ersättning för det egna håret. Många gånger var det inte heltäckande, utan fungerade som hårförlängning, mer praktiskt och lättskött än att ha sitt eget långa hår. Ludvig XIV Ludvig XIV hade sitt eget lockiga hår i ungdomen, men bar ibland peruk som komplement. När han var i 35-års åldern drabbades han av kvisslor i hårbotten och då rakade han av sig allt hår. Efter det började han bära peruk för jämnan. Han var således inte först med att bära peruk – men han fick definitivt efterföljare. Inom några decennier bar alla män ”av värld” peruk, inte bara i Frankrike, utan över hela Europa.

Jag tycker mig ha läst någonstans, att det var för att inte genera kungen, så bar alla peruk.
I Paris såldes över 60 000 peruker och postischer årligen.

Mode

Visst var det praktiska och medicinska skäl till att bära peruk, men mest var det fråga om mode och det blev också allt vanligare i de lägre samhällsklasserna. Det tog längre tid för peruken att slå igenom bland kvinnor och den blev heller aldrig lika dominerande. Det var på modet med lockar, men peruken var ganska kort och frisyrerna platta. För att få volym och höjd använde man fontange (hårkam) och mantilj. I mitten av 1700-talet började damfrisyrerna att växa på höjden och under 1770-talet utvecklades allt mer fantasifulla håruppsättningar – ofta flera decimeter höga. Då använde man både naturligt hår och förlängningar.

Hur gjorde man peruker?

Perukerna gjordes av riktigt människohår, men ibland flätade man in hästtagel för att ge stadga. För att få den stela formen torkade man perukerna i ugn. Puder En detalj som var gemensam för män och kvinnor var hårpudret. Vi tänker oss alla peruker på 1700-talet vitpudrade, men faktum är att hårfärgen varierade och det var vanligt att man utgick från sin naturliga hårfärg. Pudret var stärkelse och det tillverkades av mjöl från ris eller spannmål. Pudret skulle staga upp frisyren.
På 1700-talet snyggade männen till sina peruker innan de trädde in i Versailles salar.

Roland Martin skrev: ”Uppå ett värdshus lät vi ackommodera våra peruker och gingo sedan i slottet, där vem som vill tillåts gå och spatsera i det präktiga galleriet.”

Man måste vårda sin peruk för att den skulle behålla sitt goda skick. Ludvig XIV bytte peruk upp till fyra gånger om dagen för att vara proper. De förvarades i ett särskilt kabinett intill sängkammaren. En liten rolig kommentar i sammanhanget är att det blev naturligtvis svårare att bära hatt – det föreskrev också etiketten. Män skulle alltid lyfta på hatten för alla damer och för alla som befann sig i högre ställning och alla man ville vara artig mot, förstås. Det är nu man börjar bära hatten under armen – och den blev i stället som en accessoar. I kungens närhet var det otänkbart att gå med täckt huvud, om man inte hade det som en särskild rättighet. En annan rolig kommentar: Praktiska undantag gjordes också för grovarbetare, som hade båda händerna upptagna! Ludvig XIV behöll alltid hatten på – men lyfte den för alla damer, även den enklaste kammarpiga.

Saint-Simon: ”För damer tog han av sig hatten helt och hållet, men på olika avstånd; för hertigar tog han av den till hälften och höll den i luften eller intill örat några kortare eller längre utmätta ögonblick; för adelsmän, men endast riktiga sådana, nöjde han sig med att föra handen till hatten. För prinsarna av blodet tog han av den på samma sätt som för damer. Om han gick fram till en dam, satte han inte på sig hatten förrän han lämnade henne. Allt detta gällde endast utomhus, ty inomhus bar han aldrig hatt.”

Det sista gällde till vardags, för vid större ceremonier var det tvärtom en klar markering att kungen ensam behöll hatten på.

Fakta hämtat ur: Versailles av Jonas Nordin

Ludvig XIV hade blivit sjuk i juni 1658 efter att ha varit med vid belägringen av staden Mardijk där han såg kriget på nära håll och sov under mycket primitiva förhållanden. På Mazarins inrådan flyttades kungen till Calais, där han kunde få bättre inkvartering. Efter tre veckors lidande med en behandling av åderlåtning och åtskilliga lavemang och dessutom en kur bestående av bl a tre doser laxermedel och kräkvin – för de onda kroppsvätskorna måste ju ut – var kungen på bättringsvägen. Men Ludvig XIV hade drabbats hårt av sjukdomen. Han tappade allt hår. Den 19-årige kungen var helt skallig. Han började omedelbart att använda peruk, vilket fick alla i hans omgivning att göra detsamma. Hans far hade också tidigt tappat håret och börjat med peruk i unga år – men nu spred sig peruken snabbt i breda lager över hela Frankrike och snart också till hov och överklass i hela Europa och via européernas kolonier över till domare och ämbetsmän i Afrika – där peruken fortfarande används i högre rätter i före detta brittiska kolonier. På mycket kort tid blev peruk ett måste för alla betydelsefulla personer och för dem som ville verka betydelsefulla.

Den lilla levén eller den lilla uppstigningen

Ludvig XIV låg kvar i sängen och den förste kammartjänaren kom för att tvätta av kungens händer med vatten utblandat med sprit. Kungen doppade fingrarna i en vigvattenskål, gjorde korstecken och fick en bönbok från Henrik IV:s tid som han läste i under en kvart och bad sina böner. Nu kom chefen för perukavdelningen fram med perukerna. Ludvig XIV valde fyra för denna dag, reste sig ur sängen, morgonrock och tofflor fram, satte sig i en fåtölj. O s v förste barberaren tog av honom nattmössan och satte på honom ”morgonperuken”. Det var en variant av kort hår som inte skulle vara i vägen då kungen klädde sig.

Fakta hämtat ur: Ludvig XIV Solkungen av Herman Lindqvist

Ja, om kungen var 19 år eller 35 när han av olika skäl började använda peruk, tvistar de lärda.