- Bokrecension

Lyx och mode i stormaktstidens Sverige - Jesper Swedberg och kampen mot perukerna
Bokförlag: Atlantis
Det är roligt att läsa en bok med en så tydlig avgränsning om lyx och mode och som dessutom tangerar mina egna intressen av tvärvetenskaplighet. I det här fallet mode och makt. Och även om vi ser till helheten så går vi ännu mera in i detalj när vi läser om historien om perukerna.
Bokens omslag visar Fredrik I:s kröning i Storkyrkan 1720. Han bar peruk, men inte biskopen i Skara, Jesper Swedberg för han upprördes av dem. Han hade burit peruk förut, men i hans fall var det av hälsoskäl och inte som en statussymbol.
Håkan Möller är professor vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Han har intresserat sig för det tvärvetenskapliga fältet ”litteratur och religion”. Några rader i en psalm från år 1695 fångade författarens uppmärksamhet och blev upptakten till studiet av synen på lyx och mode i stormaktstidens Sverige.
Kan klädedräkten vara anstötlig i tiden?
Vad syftar ”kvinnohår” på i psalmen?
Dels kanske det syftade på det från soldater spridda bruket att bära långt hår, dels på perukanvändandet.
Peruker ökade drastiskt under senare hälften av 1600-talet och vid tillverkningen använde man helst kvinnohår, skriver Håkan Möller.
Ett tidstypiskt fenomen
Att vara à la mode – det fick aldrig kosta för mycket. Att klaga över klädmodet i en psalm uppfattades som ett tidstypiskt fenomen. Jesper Swedberg (1653-1735) som återfinns på omslaget var Skarabiskop, språkman och psalmboksförfattare. Han var mån om både sitt – och andras yttre.
Jag citerar Håkan Möller: ”Peruk bar han aldrig när han predikade och när han predikade hände det att han gisslade dem som bar peruk. Skarabiskopen hade ett ont öga till allt som luktade högfärd, fåfänga och mode. Själv var han snabb att intyga att han trots varningar aldrig ådragit sig någon sjukdom när han barhuvad förrättat gudstjänst.”
Horohår
Håkan Möller berättar vidare om Swedberg: Vid sjuttiofem års ålder blickar han tillbaka på en tid där den som bar peruk skulle ha varit ett undantag, och enligt hans mening allt annat än lysande. När man nu rör sig i Stockholm står det en peruk i varje hörn, konstaterar han. Och när oförstörda ungdomar nuförtiden reser till universitetet, med sitt naturliga hår, återkommer de stoltserande med peruk. Han rös när han tänkte på att han vid prästvigningen i egenskap av vigningsförrättande biskop lagt sina händer på hår som kanske var ”horohår”.
Ja, hur var det nu? Präst med långt hår eller kort hår? Präst med eget hår eller ”horohår”?
Ja, det här har jag aldrig reflekterat över tidigare. Studenter med peruk och klädd efter senaste snitt?
Hösten 1684 var det Swedberg som korsade engelska kanalen från Dover till Calais. Det var där, 26 år tidigare som Ludvig XIV tillbringade sin tid när han var sjuk, vilket ledde till hans bruk att bära peruk.
Den 18 november 1684 anlände Swedberg till Paris som nu var modets huvudstad i Europa. Han är nu 31 år gammal. Men Swedberg moraliserar över den franska kulturen och menar att ”svenska parisresenärer skulle återvända med så mycket värdefullare kunskaper om de besökte fattig- och sjukvårdsinrättningarna i Paris i stället för Operan, dans- och fäktskolorna.”
Hur kunde kvinnans mode och den manliga peruken leta sig in i psalmboken? Hur kom det sig att Swedberg och många andra i Sverige mot slutet av 1600-talet var så upptagna av frågor som lyx, mode, samhälle och moral? undrar författaren i boken.
Kan klädedräkten under 1600-talet ha varit det tydligaste och mest oroande tecknet på att det förmoderna samhället var på väg att förändras?
Ja, det är exempel på frågor som Håkan Möller ställer sig i inledningen till boken. Kritiken mot lyx och överflöd var ett svar på en reellt tilltagande och iögonfallande lyxkonsumtion i Sverige under 1600-talet. Här används det som en samlingsbeteckning för vad som i äldre tid kallades ”yppighet” och ”överflöd” och avser i första hand kostbara klädedräkter och ekiperingsdetaljer samt accessoarer av olika slag.
Vad är mode?
Ett bruk av i detta fall främst klädedräkt, andra typer av utsmyckningar och accessoarer, styrt av en för tillfället tongivande smak och kopplat till nyhetslystnad, förändring och främmande manér blir ett nyckelord i barockens satir och har betecknats som ett slagord i det trettioåriga krigets Europa. Denna betydelse av ordet tycks komma i svang i Sverige under senare hälften av 1600-talet, skriver författaren. Med mode avses med andra ord inte den modediskurs som teoretiserar ämnet och institutionaliserar fenomenet, vilket är en 1800-talsföreteelse. Det första belägget för ordet ”fashion” i betydelsen ett tillfälligt klädmode finns i Oxford English Dictionary och är från 1568.
I boken får du läsa om lyx och mode i stormaktstidens Sverige kontra hur man ser på det i samhället i stort i ett historiskt perspektiv. Överflödsförordningar på 1600-talet från kaffe och antal rätter på kalasen sätts också in i sitt sammanhang. Med ett hopp in på 1700-talet fortsatte överflödslagstiftningen. Men den bet aldrig på modet.
Hans Möller citerar Voltaire ”så fann modet i alla tider fler uttryck än lagarna hann och kunde förbjuda”.
Klädmodet lockade allt fler och spreds till allt fler.
Det här är en liten bok med stor kunskap. En ovanlig bok. Sådana böcker tilltalar mig.