12 december: Julosten avsmakas före Lusse

Gammal svensk bondejul

Osttillverkningen i Sverige har gamla anor. Den var förmodligen allmänt utbredd under medeltiden, tack vare klostren.

Under Gustav Vasas tid infördes holländsk boskap i vårt land med sina skötare. Holländare kom då att betyda kreatursskötare och mejerist.
Vid de större gårdarna uppstod s k holländerier, alltså några slags mejerier.

Olaus Magnus skrev i sin ”Historia om de Nordiska Folken” att osttillverkningen stod mycket högt i Sverige och framhåller att det är uteslutande kvinnornas arbete.
Männen fick inte ens vara närvarande vid osttillverkningen

År 1592 sände den pfalziske kurfusten ett sändebud till den blivande Karl IX. I det följet fanns också en vittberest man, Micael Herberer von Bretten.
Han har skildrat sin resa genom Sverige och berömmer kosthållet i de svenska prästgårdarna.
Han nämner särskilt de stora ostarna i Småland och Östergötland. Han omtalar att i ostformarna inskurits sentenser så att man på en ost kunde läsa t ex

non presentetur
nisi festa dies celebretur

vilket betyder ”denna ost kommer icke på bordet om det ej är fest”.

Ostmöten

Från slutet på 1600-talet till långt in på 1800-talet bereddes vid de s k ystena (ost- eller ystmöten) en ost som blev känd under namnet Prästost.