22 december: Julbad för all gårdens folk

Gammal svensk bondejul

Samuel Ödman föddes 1750 på själva juldagen i ett prästhem. Han hade 11 syskon och han överlämnades till morfadern, prosten Wiesel i Vislanda.
Hans barndomsminnen från morfaderns hem har givit oss en av våra mest kända julskildringar.

”Julen var det förnämsta. Man beredde sig därtill i god tid och avbildade denna högtid med längtan. En julafton var en slags årligt jubileum och firades på följande sätt. Då bestods ingen middag. Man samlades omkring en stor kittel, i vilken kokades skinkor, bringor etc. Måltiden utgjordes av mjukt bröd, som doppades i flottet. Kl. 2 em. uppeldades badstugan med björkved, och ett äkta finskt bad tillagades. Drängarna badade vid första värmen, som ansågs mindre hälsosam. Därnäst infann sig prosten, med sin adjunkt och undertecknad. Man avklädde allt, och kläderna lades utanför dörren i fria luften. Var och en intog en lave, i mån av den hetta man åstundade. Hela ämbar kallt vatten göts på den uppglödgade ugnen, som gav en stekande imma, mot vilken den häftigaste Sirok var att anse såsom en förfriskning- Efter några minuter begynte den nakna och på blotta brädet utsträckta kroppen starkt svettas. Då gavs åt den badande en i ljumt vatten doppad björklövskvast, med vilken han immerfort gisslade sig värre än den argaste Capuciner-munk, till dess huden blev eldröd såsom en kokad kräfta. Därefter nedsteg man och satte sig på en bräda, varest en dräng, med sina barbariska nävar, företog tvättningen från huvud till fot och slutligen ljöt över huvudet en full skopa varmt vatten. Här var således icke ett österländskt bad, vars lenhet och behag så mycket upphöjes, utan ett bad à la Tatare i bokstavlig mening. Äntligen intogs kläderna utur kölden, som ofta steg till 12 à 16 grader, och man påklädde sig dem utan minsta olägenhet. Vid hemkomsten fann man uppbäddade sängar, i vilka man lade sig med kläderna. En lätt svettning följde, och man uppfriskade sig med gammalt marsöl, försötat med honung och kryddat med anis, tillika med sönderbetat julbröd. Döttrar och pigor badade slutligen på samma sätt. Skymningen var redan inne, förrän allt detta försiggått."

Ur boken folksed och folktro hittar jag följande:

"När all andra sysslor var klara, återstod julbadet. Man värmde vatten i bryggkitteln och badade sedan i brygghuset eller ute i ladugården. Allt folket på gården skulle julbada, och det kunde hända, att alla fick bada i samma vatten: först far i huset, sedan mor och till sist barn, pigor och drängar."

Att man inte badade lika ofta och gärna som nu för tiden, kan vi förstå av detta gamla ordstäv:

”Stackars präst, som måste tvätta sig var åttonde dag, sa pojken, som badade på julafton."