I dag den 10 juli

  • Allmänt

För att bekräfta freden i Cateau-Cambrésis skulle Henrik II gifta bort sin syster, Margareta, med hertigen av Savoyen, medan hans dotter Elizabet skulle ingå äktenskap med Filip II av Spanien.

Med anledning av detta dubbelbröllop gjordes omfattande förberedelser i Paris. Den 30 juni 1559 hölls denna fest. Under torneringen som man hade ordnat på platsen av en hästmarknad (rue Saint-Antoine), blev Henrik II skadade i ögat av en lansspets från Gabriel Montgomery, en kapten i hans skottska garde, Garde ecossaise.
Henrik II önskade själv delta i tornerspelen, och efter att ha lyckats bryta ett par lansar sårades han genom ett olycksfall av den unge Montgommery.
Efter hemska plågor och efter att ha legat medvetslös i tio dagar dog kungen den 10 juli 1559.
Katarina di Medici greps av häftig förtvivlan och man fruktade för hennes liv. Sedan denna dag bar hon ständigt sorg. Hon övergav Hôtel des Tournelles, det kungliga palatset och hon flyttade till Louvren.


På den här platsen byggdes sedan Place Royal (Place des Vosges), för att hysa ett annat tornerspel och ett annat bröllop. Det mellan Ludvig XIII och Anna av Österrike, 1615.
Om det var någon som blev skadad den gången, vet jag inte!

Ända sedan Henrik II:s tragiska död hade Katarina di Medici förbjudit tornerspel vid hovet.

Men, nu ska jag berätta om en dag då hon beviljade ett undantag. Men först lite bakgrundsfakta:

Vi befinner oss på slottet Fontainebleau. Henrik II efterträddes av sin äldste son, som besteg tronen under namnet Frans II. Men, han dog redan den 5 december, efter 5 månaders regering.
Efter Frans II:s död och änka efter Henrik II lät Katarina di Medici proklamera sig som regent. Hennes andre son besteg nu, under namnet Karl IX, Frankrikes tron.
Nu hade det gått ungefär ett kvarts sekel sedan Katarina di Medici landstigit i Marseille, men under hela den här tiden som hon hade vistats i Frankrike hade hon inte haft något inflytande över landets statsangelägenheter.
Katarina di Medici hade beslutat att arrangera en serie glänsande nöjen, som skulle tjäna hennes politiska syften. Ediktet i Amboise år 1563 hade givit protestanterna en viss religionsfrihet, men drottningen förstod att de inte på långt när var nöjda. Hon ville sammanföra dessa med dess motståndare, det katolska partiet, i Fontainebleau, men även visa vad Frankrike kunde erbjuda av förfining och glans.
Katarina di Medici sparade inte på festförberedelserna, och när hon fick kritik för det, sa hon att hon gjorde detta för att visa utlänningen ”att Frankrike inte var så fullständigt ruinerat och fattigt genom de gångna krigen, som han ansåg”.
Efter ett antal supéer, fester, skådespel, en vapenlek till fots, fler festmåltider i flera dagar – så var det dags för tornerspel.

Man begav sig till tävlingsbanan, full av iver och förväntningar över att återigen få bevittna ett av dessa omtyckta skådespel. Avbrottet hade varat i 4 år!
Det började med en cortège. Först red de fyra marskalkarna av Frankrike. Sedan följde riddare i sex grupper, i olika färger, med sex riddare i varje. Sist red översållade av blixtrande juveler, sex av ”slottets nymfer på stolta springare”. Själva tornerspelet kunde börja. Två riddare i taget stred först med lans, sedan med svärd. När alla hade uppträtt var leken slut.
På kvällen gavs en supé och maskerad i slottets balsal.

Taggar: