- Närnb
Fotograf Mats Landin, Nordiska museet
Dukade bord. 1500-talets 1600-talets konfektbord
Sockret kom till Sverige först i slutet av 1500-talet och var en mycket exklusiv vara som bara de allra förnämsta hade råd med.
Confekt och marsipan såldes under medeltiden på apotek.
”Confectio” var i det antika Rom ett läkedomsbröd. Det innehöll starka kryddor och hade en läkande verkan.
Kryddorna var anis, kummin, nejlika, peppar, koriander, kanel. Många undrar ju om man blir snäll av pepparkakor – och det kanske man blev, eftersom de ansågs lindra smärta.
Konfekten sötades med honung så att den blev smakligare.
Gustav Vasa
Gustav Vasa Foto Uppsala universitet
Gustav Vasas favorit var marsipan. Det såldes som ett sött bröd som hette marcipanis och är föregångaren till vår marsipan.
Marsipan kommer av det latinska ”marci panis”, vilket betyder Marcus bröd. Marsipan innehåller mandel, socker och rosenvatten. Ingredienserna var dyra och omöjliga att köpa för de flesta.
Att socker ger hål i tänderna, det fick Gustav Vasa erfara. Han var storkonsument av konfekt och marsipan, men han varnade samtidigt sin dotter för ”socker” och marsipan.
Hur ofta och hur mycket kungen verkligen åt sötsaker vet man inte, men hans dåliga tänder och bevarade räkenskaper kanske ger några ledtrådar.
Gustav Vasa gjorde åtskilliga beställningar på kryddstarka godsaker från sin hovapotekare Hans König.
Apotekarna fick så småningom konkurrens av de utländska sockerbagarna som Gustav Vasa kallade in för att tillverka tårtor, desserter och pastejer till de kungliga måltiderna.
Till Gustav Vasas dessertbord importerades mandel, russin, fikon och sviskon, som kanderades i socker som också importerades.
Klenäter – en av våra äldsta kakor
Gustav Vasa var också mycket begiven på klenäter.
Klenäter betyder ”klenoder”, litet, dyrbart och fint arbetat föremål, och är en av våra äldsta kakor. Eftersom den gräddas i kokande flottyr behövde den inte bakas i ugn, och det var enklare under medeltiden, när den kom för första gången.
Erik XIV
Erik XIV Nationalmuseum
Erik XIV var förtjust i godis. Under ett år kunde han konsumera för 2 000 daler silvermynt. Ett räkneexempel visar att det motsvarar ungefär 14 miljoner kronor idag.
Det skulle ju kunna göra vem som helst tokig.