Marsipan

”Mandel är för then skull godh för them som hafwa Tråånsiukan eller eljest äre swaghe och en wäl orka opp i Sadeln”

                                                                                                               Drottning Kristinas livmedicus Andreas Sparman, 1642

6 nov - Gustav II Adolfs dödsdag

Då Sverige hade gått segrande ur trettioäriga kriget, tog de hemvändande fältherrarna med sig bruket att tillaga konfekt. Särskilt den utsökta marsipanen.

Varje festmåltid skulle kunna avrundas med överdådiga konfektbord.

På 1600- och 1700-talen var marsipanen väl kryddad, något som ansågs närande och stärkande. Exempel på kryddningen var citusskal och saft av citrusfrukter, stött äkta saffranspistill, rosenolja, krossade, kanderade rosenblad, färska myntablad och pepparmyntsolja.

Marsipanmassan var formad till olika figurer, pressad i konfektformar av päronträ, ofta förgyllda och stora som tårtor.

Drottning Kristina förskte genom ett antal överflödsförordningar komma tillrätta med adelns överdrivna livsföring. Konfekt tilläts dock i festsammanhang och fick dukas upp ”medelmåttigt på skålar och i korgar, dock ej pyramidvis lagt”.

Men få brydde sig.