- Närnb
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang
Av Maud Ekblad
"Ingenting är för evigt utan i ständig förändring"
så står det på en informationsskylt vid
ingången till Runriket
vid Jarlabankes bro i Täby
Välkomna till Runriket!
Här gör pojken Gösta ett besök på Arkils tingstad.
Foto: Elisabeth Boogh CC Stockholms läns museum
Runriket är ett unikt besöksområde runt Vallentunasjön. Det är ett intressant kulturarv i världens runstenstätaste bygd.
2005 byggdes informationscentret vid Jarlabankes bro upp, den plats som får vara själva ingången till Runriket.
Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
På informationsskylten till Jarlabankes bro står ovanstående citat.
Med Jarlabankes bro som startpunkt kan man ta sig runt sjön till fots, på cykel, med bil eller buss.
På alla de nio platserna runt sjön finns informationstavlor om platsens historia och mer information kring runor och runstenar.
Med stenarna som utgångspunkt kan vi färdas på vägar som dåtidens människor gjorde.
Runstenarna förmedlar en kontakt med dessa människor. Vi kan se platserna där deras gårdar låg och besöka deras gravfält…
Det är Stockholms läns museum tillsammans med Täby och Vallentuna kommun som står för detta.
Runriket består av totalt 9 platser som alla ligger runt Vallentunasjön.
Följ med till Runriket, här är de nio platserna:
Jarlabankesbro
Täby kyrka
Broby bro
Fällbro
Risbyle
Gällsta
Gullbron
Vallentuna kyrka
Arkils tingstad
Jarlabankesbro
Porten till Runriket finns vid platsen Jarlabankes bro strax norr om Täby kyrka.
Foto: Alf Nordström CC Stockholms läns museum
Här lät han resa runstenar och bygga en ca 150 m lång vägbank över ett svårframkomligt våtmarksområde.
Det här är ett av Sveriges mest omskrivna historiska dokument. Det är uppfört av storbonden Jarlabanke omkring 1050 e Kr.
U164. Runsten. Den västra av de två stenarna vid norra änden av Jarlabankes bro.
Dateras till ca 1020-1080 e Kr. Korsmärkt.
Den antas vara ristad av runmästaren Fot och är parsten till U165.
Inskrift, översatt till nusvenska: Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
U165. Runsten. Den östra av de två stenarna vid norra änden av Jarlabankes bro. Stenen har varit slagen i två delar och sedan lagats men en bit på högra sidan saknas.
Dateras till 1020-1050 e Kr. Korsmärkt.
Den antas vara ristad av runmästaren Fot och är parsten till U164.
Inskrift, översatt till nusvenska: Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ...ägde hela Täby.
Täby kyrka
Täby kyrka ligger ungefär där Jarlabankes gård antas ha legat på 1000-talet.
Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Runstenen i Täby kyrkas mur
U 133 övre delen och U 133 del 2
Stenens två delar är inmurade i västra och södra väggen på kyrkans vapenhus.
U133. Runsten. Dateras till ca 1050-1080 e Kr. Antas vara ristad av mästaren Fot.
Inskrift: Gudlög lät (resa stenarna efter Holme), sin son, och efter sig själv. Han dog i Langbardaland.
Stenen är i två delar. Inskriften hänger ihop men är ofullständig. Den har kunnat kompletteras med hjälp av äldre avritningar av en snarlik sten som stått vid Fittja vid Vallentunasjön. Troligen har de två stenarna utgjort ett monument över den döde Holme.
Langbardaland var ett vikingatida namn på Syditalien, som låg under den östromerske (bysantinske) kejsarens välde.
Gissningsvis har Holme varit kejserlig legosoldat.
Broby bro
På platsen finns idag sex runstenar. Fyra av stenarna kan genom inskrifterna knytas till stormannen Jarlabankes släkt.
Jarlabankes farmor, Estrid nämns på två av stenarna vid Broby bro.
En av runstenarna vid Broby bro, U137.
Dateras till ca 1020-1050 e Kr. Korsmärkt.
Inskrift: Östen och Estrid reste stenarna efter Gag, sin son.
Gag är antagligen Östens och Estrids förstfödde, tidigt döde son.
Stenen stod ursprungligen vid bron men är flyttad till en plats ca 150 meter norrut.
Fällbro
För tusen år sedan passerade man över ån på samma ställe som idag. Det visar två runhällar som ligger söder om ån, alldeles intill vägen.
Fällbro. Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Vid Fällbro finns tre runristningar i berghällar. Två av dem ligger tillsammans vid en bäck och markerar gränsen mellan två ägor.
Mellan dem syns spår efter den vikingatida vägsträckningen. Den tredje hällen finns mitt för dagens Fällbro gård, som har förhistoriska anor.
Fällbro. Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Jarlabanke reste många runstenar över sin egen storhet. När han gått bort reste hustrun Kättilö och sonen Ingefast en sten efter honom och den står just vid Fällbro.
De ristade hällarna vid Fällbro nämner byggandet av en bro. Det gör också Jarlabankes dödssten, som står i åkern på andra sidan bäcken en liten bit från hällarna.
Det kan vara frågan om ombyggnader eller reparationer av en och samma bro.
Foto: Fornminnesnytt 16 maj 2017
U142. Runsten. "Jarlabankes dödssten"
Dateras till ca 1060-1100 e Kr. Märkt med ett litet invignings- (konsekrations-) kors. Skadad upptill och på höger sida.
Signerad av runmästaren Öpir.
Inskrift: Ingefast lät resa stenen och göra bron efter Jarlabanke, sin fader, och Joruns son, och Kättilö lät (resa stenen) efter sin man. Öpir ristade.
Före och efter...
”Jarlabankes dödssten” målades av Laila Kitzler Åhfeldt och Magnus Källström från Runverket (Riksantikvarieämbetet). Även de bägge hällarna i närheten kommer att målas.
Mellan hällarna går den ursprungliga vikingatida vägen.
En av runhällarna vid Fällbro, U Fv1946;258
Dateras till ca 1060-1100 e Kr.
Signerad av runmästaren Visäte. Ej korsmärkt.
Inskrift: Onäm och Otrygg och Balle låter resa märket efter sin fader Rödkår och skepp … Visäte ristade skepp …
Hällen finns mittför Fällbro gård intill och väster om Skålhamravägen.
Risbyle
På två runstenar vid Risbyle på Vallentunasjöns västra sida möter vi Skålhamrasläkten.
Där stenarna står nu har det tidigare varit strandkant. Härifrån gick landvägen mot Skålhamra gård.
Inskriften på en av Risbylestenarna avslutas med den kristna böneformeln "Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ, förläne honom ljus och paradis." Böner som denna är typiska för de äldre vikingatida runstenarna.
För de första kristna spelade kulthandlingarna, dopet och mässan, huvudrollen. Själva tron kom i andra hand, men böner för den dödes själ finns på många runstenar.
Runsten U 160
Daterad till ca 1010-1050 e Kr). Korsmärkt.
Antas vara ristad av Ulv i Bårresta.
Inskrift: Ulvkättil och Gye och Une de lät resa denna sten efter Ulv, sin gode fader. Han bodde i Skålhamra. Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ. Förläne honom ljus och paradis.
Runsten U 161 Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Daterad till ca 1010-1050 e Kr. Märkt med två stora kors och flera mindre.
Signerad av Ulv i Bårresta.
Inskrift: Ulv i Bårresta högg efter Ulv i Skålhamra, sin gode frände. Ulvkell lät hugga.
I ristningens mitt finns ett ovanligt kors av rysk-bysantinsk typ, ett så kallat Dagmarskors. Det har vilket gett inspiration till korset i Täby kommunvapen.
Ytterligare ett större kristet kors finns ovanför de två, kopplade runormarna. Överst till vänster i stenens topp syns två små vanliga kors. Det kanske har funnits ett tredje på den nu skadade toppdelen.
"Måg"
Ordet som vi översätter med frände var "mager", vilket är samma ord som vårt måg som betyder svärson. Förr kunde det beteckna ingifta manliga släktingar i allmänhet.
Gällsta
Vid Gällsta står det tre runstenar som omnämner fyra generationer av samma släkt. Här står också en fjärde sten som inte har någon inskrift, men väl ett kors.
Stenarna är ristade av Öpir, som var en flitigt anlitad runmästare vid 1000-talets slut och omkring 1100.
En av runstenarna är skadad eftersom en markägare på 1800-talet lät klyva den mitt itu för att använda som grindstolpar.
Det fick den flitige fornforskaren Richard Dybeck (han som skrev texten till "Du gamla du fria") nys om så han reste dit och läxade upp markägaren.
U 231 Här syns också en avritning gjord av Richard Dybeck.
Inskrift: Hedinvi och Östen och Ulf och Olof lät resa stenen efter Halvdan, sin fader.
U 232 Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Dateras till ca 1080-1130 e Kr.
Antas vara ristad av Öpir. Ej korsmärkt.
Inskrift: Toste och Sigfus och Sigmar lät resa stenen efter Tobbe, sin fader.
Gullbron
Ett dokument från 1600-talet nämner fyra resta stenar vid Gullbron. En av stenarna står kvar, en står en bit bort längs vägen mot Lindönäs. En står 2 km norrut vid Lindö herrgård. Den fjärde är försvunnen.
Gullbron, Lindö gård. Runsten U 238
Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Det var förresten på Lindö Jacob Johan Anckarström växte upp. Mer om honom i en kommande blogg.
Jacob Johan Anckarström
Vallentuna kyrka
Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Där har medeltidens präster antecknat stort och smått, som att den 1 oktober är kyrkans invigningsdag. Det är den äldsta bevarade svenska boken.
Strax intill kyrkan står en sten till minne av Jarlabanke. Den är ovanligt nog ristad både på fram- och baksidan.
På framsidan berättar Jarlabanke att han reste stenen efter sig själv och att han ägde hela Täby. Stenen antas vara ristad av runmästaren Fot.
Inskrift: Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
Dateras till ca 1020-1050 e Kr. Korsmärkt.
U 212 A
På baksidan står det att han reste stenen efter sig själv och att han gjorde en tingsplats och att han ensam innehade detta hundare.
Det är det äldsta skriftliga belägget för ordet hundare, ett administrativt begrepp.
Dateras till 1020-1080 e Kr. Korsmärkt.
U 212 B
En runsten som sitter fast vid väggen i tornrummet till Vallentuna kyrka är U 214.
Men inskriften börjar på en helt annan runsten, U215 som nu förvaras på Historiska museet:
"Ragnhild och Ulfhild lät (resa) stenen efter sin fader och broder ... ".
U 214
Därefter fortsätter budskapet på U 214 och avslutas med inskriften
"... och Ingeberg efter sin make".
Efter det följer en avslutning på vers och den har både uddrim och alliteration.
Det här diktverket är den första kända strofen inom svensk litteratur som har slutrim. Så här står det:
Han drunknade i Holms hav.
Hans knarr gick i kvav,
endast tre kommo av."
I versen står att Ingebergs make förolyckades när han var på resa med en knarr.
Det var ett stadigt fartyg som främst var byggt för handelsresor. När de färdades på Holms hav råkade skeppet ut för en olycka och förliste.
Alla ombord drunknade förutom de tre som hann komma av.
Holms hav kan tänkas ha varit vattnet runt Bornholm eller något annat farvatten utmed vägen mot Holmgård, som var nordbornas namn på Novgorod under vikingatiden.
Arkils tingstad
Vid Arkils tingstad finns en fyrkantig stensättning med tio meters sida och två av Skålhamrasläktens runstenar.
Före kristnandet leddes de hedniska offerbloten i bygderna av hövdingar och stormän.
För de första kristna stod kulthandlingarna i centrum och allra mest dopet.
Kanske var det därför Skålhamrasläktens inrättade platsen, med runstenar och allt, för att få bygdens befolkning döpt.
Kanske med hjälp av präster från Sigtuna och varför inte i den närbelägna sjön?
Sjövägen var också ett sätt att komma till platsen. Inskriptionerna på runstenarna tyder på att tingsplatsen inte har några anor från hednisk tid.
Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
På stenarna berättar Ulfs söner i Skålhamra att de rest stenarna, gjort en stor stav och anlagt denna tingsplats till minnet av sin far.
U 225 Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Inskrift: Ulvkel och Arnkel och Gye de gjorde här tingsplats… Ej skall en större minnesvård finnas än den Ulvs söner gjorde efter (honom), raska svenner, åt sin fader.
Dateras till ca 980-1015 e Kr. Korsmärkt. Ristare: Gunnar.
Är ett monument tillsammans med U 226.
U 226 Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
Inskrift: De reste stenar, och gjorde staven (?), också den höga, till hederstecken. Även Gyrid älskade maken. Därför i tårar ska talas om honom. Gunnar högg stenen.
Dateras till ca 1010-1050 e Kr. Ej korsmärkt. Signerad av runristaren Gunnar.
Kungens män i Runriket
Vikingatid mellan 750/800 och 1050/1100. Men gränserna är mycket ungefärliga och de är konstruerade av forskningen.
Vikingatiden befinner sig i ett gränsland mellan den historiska forskningen, som sätter skriftliga källor i centrum och arkeologin där källmaterialet är fornlämningar och föremål.
Kristendomen representerade inte bara en ny tro, utan ännu mer en helt ny samhällsordning. En enda gud i himlen motsvarades av en enda kung i landet.
Sveriges förste kristne kung hette Olof. Han var son till en kung som hette Erik segersäll.
Olof Eriksson kallades Olof skötkonung.
1000-talets kungar var helt beroende av att stormännen erkände och stödde dem, med krigare och vapen om det behövdes.
När stormännen blev kristna förenade de sina egna och sin släkts öden med kungens. De hade blivit kungens män.
Sigtuna med dess kyrkor och präster var därför en gemensam angelägenhet för kungen och de kristna stormännen.
Som kvitto på sin lojalitet och det silver som de satt in i Olofs myntverk fick hans allierade disponera tomter i staden.
Kanske Runrikets stormannafamiljer befann sig i den kungliga glansen i Olof skötkonungs och hans söner och efterträdare Anund Jakobs och Emund gamles närhet. Men det vet vi ingenting om.
Det är precis vid samma tid som Sigtuna börjar blomstra som de kristna runstenarna sätts upp i Mälarområdet.
Runstenarna var kristna symboler i en tid då kyrkor ännu inte byggts.
Men hövdingarna investerade inte bara i kyrkan, i kungens stad, i gåvor till varandra och egen lyxkonsumtion utan också i jord.
Av runstenarna framgår att jordägandet var något helt centralt för vikingatidens människor och det finns stenar som nämner köp av gårdar och byar.
På många runstenar nämns brobyggen och fortfarande står stenar kvar på platser för vikingatida broar, som t ex vid Jarlabankes bro. Minst tio av Jarlabankesläktens runstenar talar uttryckligen om bro- och vägbyggen. De visar hur släkten skjutit fram och markerat sina ägogränser och maktpositioner i landskapet. På runstenarna beskrivs brobyggen ofta som Gudi behagliga gärningar.
Brobyggena är ett tecken på att landkommunikationernakom att öka i betydelse vid den här tiden. Storbönder med ägor på olika håll behövde kunna komma fram i alla väglag och man behövde färdas till tingsplatser och till kungens och kyrkornas Sigtuna.
De vikingatida runstenarna restes från ca 980 till ca 1130. Eftersom de är i original från tiden och bevarade i stort antal har de ett mycket högt källvärde för forskningen. Speciellt eftersom det inte finns andra inhemska, skriftliga källor från den här tiden.
Forskarna
Men inte bara historiker och arkeologer forskar om vikingatiden. Det finns runstensforskare, ortnamnsforskare, religionsforskare, språkvetare m fl som också har vikingatiden som sitt arbetsområde.
Andra yrkesgrupper som också arbetar med Runriket är lärare och museipedagoger.
Jag har kommit i kontakt med Jennifer Schutzberg, museipedagog och Lina Browall, kulturchef i Täby kommun. De arbetar intensivt för skolverksamheten.
Det började med att alla barn i årskurs 3 fick besöka Runriket och få en guidning gratis. Det utökades sedan till fler årskurser, eftersom behovet visade sig vara stort.
Det eleverna tycker är intressantast är tiden, att det har varit så annorlunda.
De är också intresserade av hur man får kunskap, hur man forskar och hur man kommer fram till saker.
Det Jennifer Schutzberg vill påtala är att det är kunskapsuppbyggnaden som är annorlunda. Nästa blogg handlar om min intervju med Jennifer Schutzberg.