Genvägar till historien - Om ortnamnet Broby bro, från Michael Schneiders uppsats

  • Allmänt
Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang
 
OM ORTNAMNET BROBY BRO - FRÅN MICHAEL SCHNEIDERS UPPSATS

Av Maud Ekblad

 

Michael Schneider har skrivit en magisteruppsats i arkeologi som handlar om Brobyars betydelse.


Karta ur Lantmäteriets historiska kartarkiv.
Storskifte på åker 1821

Han har tagit upp 11 st Broby-orter, men det är givetvis Broby i Täby vi ska titta närmare på här.
De andra Broby-orterna är Broby i Börje sn, Tillinge sn, Österunda sn, Västerlövsta sn,
Funbo sn, Husby-Ärlinghundra sn, Kalmar sn, Kårsta sn, Rö sn, Söderby-Karl sn.

 

Han frågar sig

Varför man hittar nästan alla Broby-orter i Uppland så nära änden av djupt inträngande havsvikar under äldre järnålder?

Om ett eller ett flertal fenomen eller konstruktioner gett upphov till ortnamnet Broby?

Om det finns en relation mellan ortnamnet Broby och storhögar?

När namnbildningen Broby uppstår?

 

Michael Schneider arbetar så tvärvetenskapligt som möjligt för att få tag i alla ledtrådar som kan ge svar på hans frågor.

 

Det här är hans metoder för forskningen:

söka det som är skrivet om dessa platser

besöka platserna

kontakta hembygdsföreningar

gå igenom fornminnesregistret

studera fornlämningsbilden

gå igenom ortnamnsregistret

söka etymologiska förklaringar

studera äldre kartor hos lantmäteriet

analysera strandförskjutningen

gå igenom det som finns allmänt beskrivet över de fenomen som gör de här platserna speciella

 

Etymologi= läran om ords språkhistoriska ursprung och släktskap

 

Begrepp: Bro

Den äldre betydelsen av bro var mer grusbank- ris- eller kavelbo. Särskilda broar, fribroar, var antagligen mycket ovanliga i gammal tid. Idag menar vi med fribro en konstruktion som  möjliggör passage över ett vattendrag eller en korsande väg, men i äldre tider var begreppet inte lika precist.
 

Tre exempel på det äldre, vidare brobegreppet:
 

Fribro

sannolikt de fyra broarna som omnämns i Upplandslagen 1296, Stockholms Örsundsbro, Östensbro samt Tilesundsbro (vid Sigtuna). Dessa broar måste flera hundare gemensamt sörja för.
                                           

Vägbank      

Jarlabankes bro i Täby sn, Uppland.
 

Hamn eller kaj                   

Skeppsbron i Gamla staden i Stockholm.

 

När kan ”brobynamnen” ha bildats?

Vad menade man med bro tillsammans med by under tiden för namnbildningen?

 

Namnbildningen anses senast vikingatida och definitivt ”förkristen” 1000 - 1100-tal är för sent.

När man tittar på runstenarna, så är det den äldre betydelsen ”vägbank”, alltså utfyllning av sankmark.

Ordet bro i betydelsen vägbank har undanträngts av ordet väg och kommit att betyda överbyggnaden av vattendraget vid sumptraktens mitt.

Den etymologiska betydelsen till bro: av sten, grus, stockar, ris lagd väg eller brygga.

 

Begrepp: By

Etymologisk förklaring till by: ursprungligen boplats, odling.

Ordet ska också vara bildat till verbet bo (ges bakgrunden bo, bebo, odla, ordna) och är besläktat med verbet bygga.

 

Vatten band i äldre tider mer samman än det skiljde åt eftersom transporter på sjön var mycket enklare och snabbare än på land.

Fram till 1600-talet saknades i stort sett vägar som var farbara med hjulförsedda fordon. Transporter skedde i huvudsak på vattendrag, på vintern, med släde därför var vattenvägarnas betydelse mycket stor ända fram till stormaktstiden. När man färdades på land fick man gå eller rida.

Vissa ridstigar utnyttjades mer än andra och kanske en del större vägar som finns kvar än idag uppstod redan under förkristen tid.

Kommunikationerna var också i forntiden uppbyggda kring vatten- och landtransporter. Mälaren var en vik av Östersjön.

Mälarområdet var då sällsynt lämpat för färd på vatten, med långt inträngande fjärdar, åar och sjöar. Avståndet till lämpliga vattendrag var sällan långt. Det fanns system av sommar- och vintervägar.

Förutom vattendragen var åsarna viktiga kommunikationsleder eftersom de gav fast och säker vägyta. Men allt som oftast var vägarna i dåligt skick. Sanka områden och ojämnheter måste fyllas ut och vägarna måste röjas. Under 1600-talet sparades tunga transporter fortfarande till vinterhalvåret då sjöar och till och med våtmarker blev viktiga transportleder och man kunde undvika de backiga åsvägarna.

Mälardalens rullstensåsar föjer ofta de nutida vattendragen.

 

Hur ska man definiera vattenled och farled?

Michael Schneider betraktar inte vattenvägar där man måste bära vattenfarkosten över land som farleder.  Han definierar vattenvägar/leder eller farleder då  man kan segla, ro, staka eller åtminstone dra båten i vatten.

 

Vilka båtar talar han då om?

Sådana som kan tänkas ha använts för järnålderns varutransporter.

Michael Schneider frågar sig om ortnamnet Brobys betydelse kanske avsåg någonting annat än endast ”passage över vattendrag”?

 

Kan det ha varit ett begrepp för vatten- och landväga knutpunkter?

Ortnamn som däremot innehåller efterleden – bro finner man överallt i landskapet.

Kan det vara så att ”bro”-orter som låg nära de innersta havsvikarna fick efterleden –”by” när bebyggelsen där kom till?

Med tanke på vattenvägarnas betydelse under järnåldern, är ortnamnen som syftar på landningsplatser (förtöjning-) för båtar orimligt få. Snäck, Länna och Vik kan vara exempel på sådana.

Av de sju ”brobyarna” som Michael Schneider jämför, beskrivs endast Broby i Täby här.

För att ta del av beskrivningarna av de övriga Broby-orterna hänvisas läsaren till Michael Schneiders magisteruppsats, Brobyars betydelse -  om betydelsen av ortnamnet Broby i Uppland utifrån geografiska föritsättningar under tiden för namnbildningen, Stockholms universitet, vt 2008.
Länk: http://www.rosocken.se/Places/Detaljer/Brobyar.pdf

 

Karta ur Lantmäteriets historiska kartarkiv.
Broby Storskifte på utmark/utägor 1787

Broby ligger vid Vallentunasjöns sydöstra hörn, väster om Gullåns mynning.

Broby hörde tillsammans med byarna i Täbys norra tolft, däribland också Täby by, organisatoriskt samman med Vallentuna hundare.

1692 överfördes hela Täby socken till Danderyds skeppslag. Broby tycks sakna gårdsgravfält från yngre järnålder och gårdens ägostruktur och gränser tyder på att den är av något senare datum.


Karta ur Lantmäteriets historiska kartarkiv.
Täby socken Såsta Geometrisk avmätning 1636

I absolut närhet till de nyupptäckta gravarna vid Broby bro, som tolkas som kristna gravar anlagda under 1000-talet, finns flera runstenar, av vilka en U135 omnämner anläggandet av en bro samt en numera bortodlad hög.

Högen var sannolikt en kenotaf eftersom den anlagts för Östen, som enligt U136 dog i Grekland. Samtliga runstenar på platsen är resta av Jarlabankeätten från vilken Jarlabankes farmor Estrid ansvarat för den samtidigt resta intilliggande stenen U136.

Det omnämnda brobygget har en tydlig relation till begravningsplatsen och bron har med all sannolikhet gett upphov till gården Broby.

Vid Broby bro ligger ett gravfält med säkra gravar från äldre järnålder som bör ha varit välkänt under 1000-talet.

Den äldsta stenen U137 kan ha varit en kristen invigning av ett hedniskt gravfält.

 

Täby 415, en 36 m lång broläggning strax söder om Broby.

Från broläggningen löpte en hålväg söderut, förbi ett gravfält daterat till yngre järnålder, Täby 313:2.

Broläggningen, som har paralleller i både yngre och äldre järnålder, ligger på nivåer mellan
10,5-11 m ö h. På de kartor av den forntida havsnivån, fornsjöar och avrinningar som upprättats över området (paleografiska kartor) ligger vattennivån runt 10 m vid övergången mellan äldre och yngre järnålder.

Paleografi = vetenskapen om skriftens utveckling och användning i äldre tid samt läsning och tolkning av handskrifter

 

Även om vattennivåerna i fornsjöarna ska betraktas som rätt grova uppskattningar, talar de för en datering till yngre järnålder eftersom vattnet inte kan ha legat mycket över 10-meterskurvan om broläggningen ska ha kunnat fungera.

Vid broläggningens nordvästra kant fanns ett fundament, troligtvis till en runsten.

 

Sydväst om Broby, vid Valla, ligger en boplats daterad till romersk järnålder – folkvandringstid.

Folkvandringstiden (ca 370 – 600 e.Kr) dvs övergångstiden mellan äldre och yngre järnålder.

Broby och broläggningens närområde uppvisar en rik fornlämningsbild med lämningar i huvudsak från järnåldern.

Söder om Broby, uppe på moränhöjden, återfinns röseliknande stensättningar (Täby 69.1), samt ett omfattande stensträngssystem, röjda ytor och fossil åkermark, vilka tillhör det äldre järnålderslandskapet.

 

Förleden i Täby betyder smal väg mellan gärdesgårdar och antyder byns belägenhet vid en väg.

Den vägen ingick med stor sannolikhet i en längre vikingatida transportled från Vallentuna mot Edsviken.

Både Jarlabankes bro och Broby bro verkar ha ingått i ett större landvägsstråk som sträckte sig ända från Lunda sn, längs vattendelaren mellan Saltsjön och Mälaren, fram till Kyrkhamn vid Hässelby i Spånga sn.

 

Byggnadsperioden på 1000-talet, som i stort sammanfaller med hundaresindelningens tillkomst och omorganisation, kanske kom som en följd av att det blev svårare att ta sig fram båtledes, till följd av ett kallare klimat med sjunkande vattenstånd, förenat med fortsatt landhöjning.

En annan äldre väg löpte längs Vallentunasjöns västra sida från Skålhamra till Vallentuna och möjligen till Gullbron.

Runstensbron vid Gullbron, söder om Lindönäs var en vägbank som markerades med fyra resta stenar, två vid vardera brofäste. Alla runstenarna är flyttade från den ursprungliga platsen, men U236 står kvar i närheten.

 

200 m norr om Gullbron har en broanläggning med ekpålar C-14-daterats till förromersk järnålder, ca 400 f Kr.

Gullbron, Guldbro 1354, ska enligt den lokala sägnen ha fått sitt namn efter att ägarna skapat en förmögenhet av broavgiften.

 

Söder om Skålhamra ligger Fällbro, en gård vid bron mot Hagby i söder.

Norr om bron står runstenen U142 som restes över Jarlabanke av sonen Ingefast och andra hustru Kättilö.

Söder om bron finns två runhällar, U145 (Pr4) samt U146 (Rak).

 

Jarlabankeätten var, också före Jarlabankes vägröjande och brobyggande, representerad vid de äldre kommunikationslederna.

 

Vid Hargs bro berättar U310 att Estrid, Jarlabankes farmor, lät göra bron efter maken Ingvar och styvsonen Ragnvald.

Ingvar var Estrids andre make, med vilken hon bl a fick sonen Jarlabanke som inte ska förväxlas med Estrids sonson Jarlabanke.

Man gav inte samma namn till en släkting om han levde, först när denne dog.

 

Analys, Broby, Täby sn

Broby, Täby sn, vid Vallentunasjön låg alltså vid huvudleden mellan Stockholm och norra Roslagen under vintern tidigmodern tid, och kanske även under järnålder eftersom sjöar och mossar avgjorde vintervägarnas sträckning.

 

Men hur såg vattenvägarna ut under sommarhalvåret?

För att tolka den här platsen under folkvandringstid t o m vikingatid dvs då ortnamnsformen Broby anses ha varit mest produktiv, utgår Michael Schneider från två olika förutsättningar:

dels att det inte var möjligt att nå Vallentunasjön med vattenfarkost

dels att det fanns en vattenled mellan Stormen vid Lindö och Vallentunasjön.

Om det inte fanns en vattenförbindelse verkar det naturligt att Broby är en senvikingatida eller tidig medeltida avsöndring från Såsta med innebörden ”byn vid bron”, en broläggning i riktning mot eventuella ledungsskepp i Edsbacka.

Broby bör i så fall vara en synnerligen lokal definition med tanke på alla byar i regionen som inte fick det neutrala namnet Broby trots goda skäl. Dessutom bör runstenarna vid Broby bro avse något större än bara en överbyggnad över ett vattendrag, t ex en tillhörande vägbank liknande Jarlabankes bro.

 

Kanske en vattenled, som förlorade sin farbarhet, orsakade det omfattande vägröjandet och brobyggandet i trakten?

 

Fick landvägarna en avgörande betydelse i området då en eventuell vattenled försvann?

 

Och hur såg det ut för 1500 år sedan?

Jarlabanke- och Skålhamraättens förfäder byggde kanske sina rikedomar på handeln mellan hav och inland, skyddade vid Vallentunasjön.

En romersk bronsstatyett är funnen i sjön Fysingen och en romersk vinskopa har grävts fram i Upplands Väsby. I så fall bör det ha varit nödvändigt att tillsammans med familjerna i Harg och Lindö kontrollera vattenleden in till Vallentunasjön, en relation som Estrids runhäll vid Hargs bro kan tyda på.

Runstenarna vid Broby bro berättar om broläggningar, men gården Broby kan redan ha haft sitt namn i flera hundra år.

Det är svårt att göra jämförelser med de andra Broby-arna eftersom varje plats är unik. Det är lättare att jämföra mynt, för att se vilka som är präglade i samma stamp, säger Michael Schneider.

Innan man drar förhastade slutsatser bör man färdas bakåt i tiden och sätta brobyarna i ett samtida, större geografiskt sammanhang, med hänsyn till hur landskapet förändrats. Det landskapet har inte vi upplevt.

Vi ser det vi ser idag, men var gick gränsen mellan land och vatten innan sjöar sänktes, innan våtmarker dikades ut, innan åar leddes om, innan vattendragen växte igen pga övergödning och innan vattenlandskapets årstidsvariationer  började regleras med dammar?

 

Enligt Michael Schneiders bedömning har alla ”brobyarna” i Uppland varit tillgängliga med vattenfarkoster från havet under hela järnåldern, med undantag för Broby, Täby sn, som sannolikt blev otillgänglig någon gång under perioden. När är omöjligt att säga pga alla ingrepp i vattenvägarna, vilka också kan ha förändrats av kanske 1000 års övergödning.

Alla ”brobyarna” kan ha legat vid en plats som innebar ”hit men inte längre” om man ville nå ett visst landskap och samtidigt få tillgång till en landväg.

 

Kanske brobyarna var hundarenas angelägenhet och därför inte kan knytas till gårdar?

 

Runt Broby i Täby sn, finns det bl a en broläggning som har paralleller i både äldre och yngre järnålder, gravar från äldre  och yngre järnålder, en bortodlad hög och en bosättning C14-daterad till folkvandringstid.

 

Tyvärr kastar de spännande runstenarna, som berättar om brobygge och Jerusalemfärd, samt de nyupptäckta, förmodat kristna gravarna, en skugga över alla de fornlämningar som skulle kunna sätta Broby och därmed ortnamnsbildningen i helt ny dager, där förleden kan ha haft en annan åsyftan i en annan tid, skriver Michael Schneider.

 

Det här kan ha varit en mycket speciell plats för långväga handel 500-600 år innan Jarlabanke såg dagens ljus.

Vikingatida runstenar finns vid 4 brobyar, dvs i Funbo sn, Husby- Ärlinghundra sn, Kalmar sn och Täby sn.

 

Endast vid Broby, Täby sn, finns det runstenar som berättar om brobygge. I det avseendet är denna Broby-ort ensam också bland alla brobyar i Uppland överhuvudtaget vilket är anmärkningsvärt om förleden skulle syfta på vikingatida fribroar eller vad. Borde inte någon ”bro” till i så fall ha varit värd att omnämnas som själabro?
Men runstenar försvinner ibland, kanske nästan alla har försvunnit?

 

Slutsats

Samtliga brobyar, med reservation för Täby sn, uppvisar goda möten mellan land- och vattenväg, inte bara lokalt, utan också ur ett större geografiskt perspektiv. Dessutom är de flesta brobyarna i Uppland belägna innanför de forntida havsvikarna, kanske så långt in i landet man kunde komma utan att lasta om.

Det är osannolikt att de människor som var verksamma vid de här platserna inte förstod var de befann sig och inte kände till platsernas speciella förutsättningar.

Michael Schneider har svårt att tro att de här, av naturen givna, knutpunkterna inte skulle ha kommit att utnyttjas för speciella ändamål redan under äldsta järnålder. Han har även svårt att tro att platsen för änden på nästan alla, djupt inträngande havsvikar fick namnet Broby av en slump.

Visserligen återfinns andra vattenrelaterade by-namn, som Åby eller Säby, vid järnålderns havsvikar, men de är mycket vanligare och återfinns överallt i landskapet.

Broby-orterna är få och finns nästan uteslutande längst inne i havsvikarna under äldre järnålder, eller i en smalare fortsättning av dessa under yngre järnålder.

Dessutom signalerar Broby uttryckligen kommunikation.

Att ortnamnet Broby återfinns i Täby sn, kan däremot vara en indikation på att Vallentunasjön hade havskontakt under tiden för den folkvandringstida bosättningen.

Michael Schneider konstaterar att samtliga brobyar, med reservation för Broby, Täby sn, sannolikt var tillgängliga för vattentrafik från havskusten och att de dessutom anslöt till kända längre landvägar, moränryggar eller åsar.

Under vikingatid hade kanske dessa vatten- och landväga knutpunkter spelat ut sin roll, pga landhöjningen, varför bro, på flera av dessa platser, endast kom att avse ”passage” över vattendrag.

 

 

Taggar: