Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang

CC Livrustkammaren

Livrustkammaren - ett andra hem för Gustav Vasa, Gustav II Adolf, Kristina, Karl  XII…

1628 befallde Gustav II Adolf att de dräkter som han använt i fälttåg i Polen skulle bevaras ”uthi RustCammaren till en evig åminnelse”.

Det var det som lade grunden till Sveriges äldsta museum, Livrustkammaren. Då skänkte Gustav II Adolf två dräkter som han burit när han sårats under det polska fälttåget.

Vid en drabbning nära Dirschau i augusti 1627 sårades Gustav II Adolf allvarligt. Kulan gick inte att ta bort och kungen kunde därefter inte bära harnesk.
Kungens blodiga älghudskyller överlämnades året därpå till Klädkammaren som ett minne av händelsen.

Kungen blev sårad två gånger när han var i krig i Polen. Första gången blev han sårad i höften. Hålet syns i byxorna.
Andra gången blev han sårad i höger skuldra.

På 1500-talet var Livrustkammaren de svenska kungarnas vapenarsenal. Genom århundraden har också vapen och föremål som ceremonidräkter, hästmunderingar och vagnar förts över från den kungliga Klädkammaren och Hovstallet till Livrustkammaren.

På 1660-talet flyttades delar av Livrustkammaren från Slottet till drottning Kristinas Lusthus vid Kungsträdgården. Här visades bl a Gustav II Adolfs dräkter, hästen Streiff, vackra sadlar och textilier som använts vid kröningar och fester. Utställningen i huset vid Kungsträdgården var en av Stockholms sevärdheter. Kvar på slottet förvarades rustningar, vapen och fanor.

År 1691 beslöts att skapa en arsenal, museum för vapen, i palatset Makalös i Kungsträdgården. Dit flyttades rustningar och vapen från Slottet tillsammans med de föremål som varit utställda i drottning Kristinas Lusthus. I palatset Makalös stod Livrustkammaren under 100 år.

När Slottet Tre kronor brann ner 1697 kom därigenom samlingarna att klara sig.

När Makalös byggdes om till teater flyttade Livrustkammaren till Fredrikshovs slott på Östermalm.
 

Gustav Vasa

Redan på det gamla slottet Tre Kronor hade Gustav Vasa en rustkammare. Där hade kungen sina vapen, rustningar och det allra senaste i teknik och mekanik.
Kungen tog ofta med sina vänner till rustkammaren för att titta på vad som fanns där. Han inrättade också en fäktskola för sina egna och adelns söner.

På Livrustkammaren finns en rustning som var tillverkad för Gustav Vasa i Nürnberg 1540. Den väger 25-30 kg och av den kan man göra uppskattningen att Gustav Vasa var ungefär 180 cm lång. Rustningens midjemått är 90 cm.

CC, Erik Lernestål, Livrustkammaren

På Livrustkammaren finns Gustav Vasas krönta hjälm.
Den beställdes i Sydtyskland 1540. Hjälmen fördes som kungasymbol i begravningståget 1560.

Hästen Streiff - en livhäst

CC, Göran Schmidt, Livrustkammaren

Streiff var namnet på Gustav II Adolfs häst som han red på i slaget vid Lützen 1632. Han var en av kungens livhästar.
Livhästarna var hans personliga, egna hästar, som enbart reds av honom själv.

Streiff var till rasen en Oldenburgare. De svenska arméhästarna var s k Klippare. De var inte större än vad en vanlig ponny är idag.
Streiff var en stor och imponerande häst i jämförelse med de andra hästarna.

Det kunde vara både bra och dåligt att Sveriges kung hade en hög häst. De svenska soldaterna såg då sin kung och kunde följa fältherren.
Men även fienden hade på det sättet lättare att se var kungen befann sig.

Hästen fick sitt namn efter sin gamle ägare, krigsöversten Johan Streiff von Lauenstein. Han sålde hästen till Gustav II Adolf för 1000 riksdaler.
Det var mycket pengar på 1600-talet. Vanligtvis kostade en ridhäst mellan 78 – 80 riksdaler. Priset för Streiff var lika mycket som ca 30 årslöner för en målargesäll.
 

Morgonen den 6 november var dimmig. Både hästar och soldater väntade på att slaget skulle börja.
Sedan tidigt på morgonen var soldaterna stridsberedda med vapnen i ordning och hästarna sadlade och tränsade. Först vid 10-tiden på förmiddagen inleddes slaget.

Trots att Gustav II Adolfs trupper segrade, slutade slaget mycket olyckligt. En tredjedel av alla stridande dog, likaså den svenske kungen och hans häst blev skottskadad i halsen.
På vänstra sidan av halsen syns än idag spår av kulhålet..

Enligt stallmästare von der Schulerburg stod Streiff stilla i tre dagar efter slaget utan att vilja äta och med hängande huvud.

Kungens likfärd startade redan den 10 november och vid jul eller nyår nådde man hamnstaden Wolgast som då låg i svenska Pommern. I likfärden deltog över 1 000 personer och hästar.

På vissa platser gjordes lite längre uppehåll och sorgegudstjänster hölls. Vid ett par tillfällen byttes kista och även kläser på kungen.
I Wolgast stannade följet under vintern. 
 

I juli 1633 kom det svenska skeppet ”Stora Nyckeln” och kungens kropp fördes ombord för att tas hem till Sverige.

Streiff hade dött i Wolgast under våren 1633 och huden hade tagits om hand för att föras med båten Stora Nyckeln. Förmodligen dog Streiff av sina skador från slaget vid Lützen.
 

I början av augusti 1633 anlände skeppet till Nyköping. Där väntade kistan med kungens kropp hela vintern innan begravningen ägde rum i Stockholm den 15 juni 1634.

Tillsammans med andra minnessaker efter Gustav II Adolf fördes Streiffs skinn hem till Sverige där han blev uppstoppad och ställd i Livrustkammaren.
uden sattes på en trästomme och ställdes ut i Livrustkammaren på Slottet Tre Kronor.

Sadeln och seldonen var en nyårsgåva från drottning Maria Eleonora då hon besökte kungen i krigets Tyskland 1629-30.

Kristina

Kristinas klänningsliv på Livrustkammaren

Ca 1628. CC, Livrustkammaren
Klänningsliv som förmodligen drottning Kristina burit vid ca 2 års ålder.
Plagget har tillhört fröken Sara Larsdotter (*1608-1689), sedermera gift med assessorn Nils Stiernflycht (1600 -1658). Sara var kammarjungfru först hos drottning Kristina d.ä., sedan hos drottning Maria Eleonora och har därefter i flera år skött och uppvaktat arvprinsessan, sedermera drottning Kristina. 

Vem bestämde att Kristina skulle uppfostras som en pojke och varför?

Hon klädde sig helst i pojkkläder…lekte lekar…Kristina fick lära sig att skjuta med gevär…

Under 1800-talet flyttade Livrustkammaren runt till flera lokaler i Stockholm. Man delade upp föremålen. De dyrbaraste föremålen sändes till Slottet, fanorna och rustningarna placerades i Riddarholmskyrkan. Många av föremålen flyttades till den gamla slottsteatern ”Confidencen” vid Ulriksdals slott.

År 1850 samlade man föremål till Livrustkammaren. Den här gången till Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg, där Utrikesdepartementet nu ligger.
Från den Kungliga Klädkammaren kom dyrbara kläder som hade använts vid dop, bröllop, kröningar och andra högtidliga tillfällen.

Ett stort antal mansplagg är bevarade från 1600-talet. Här finns allt från kröningsdräkter till hovbetjäningens livréer, både till vardags och till fest.
Från 1700-talets mitt sparades även drottningarnas ceremoniella klänningar.

Under åren 1865-1883 låg Livrustkammaren i Nationalmuseum. Nationalmuseum rymde inte bara konstsamlingar utan även de samlingar som idag finns på Historiska museet.

Samlingarna växte och utökades bl a med de gamla kungliga paradvagnarna och fick inte längre plats i Nationalmuseum utan flyttade tillbaka till Slottet.

Nu utvecklades Livrustkammaren till ett modernt museum. Man började söka i gamla arkiv efter dokument som visade hur och när föremålen hade kommit till Livrustkammaren och vilka kungligheter som hade ägt dem.

Det var nu man upptäckte att mycket av det som hade berättats om föremålen inte var sant utan legender och sagor.

Forskningen publicerades i böcker och kataloger. Sedan den tiden har det också funnits konservatorer som arbetet med att bevara och skydda föremålen.

Återigen måste man flytta samlingarna. När kungafamiljen behövde lokalerna i Slottet deponerades de till Nordiska Museet på Djurgården. Där stod den uppställd i stora hallen 1906 – 1977.

Sedan 1978 är man tillbaka på Stockholms slott. Alla föremål är inte utställda i museet, mer än 90 % av samlingarna finns lagrade i magasin.