Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang

 

 

 

       

 

 

 

 

 

Karl XII ryttarporträtt, Krafft. Skokloster.

 

Karl XII 1682-1718 

 

Marie Allen har gjort DNA-analyser på kulknappen.

Foto: Hallands kulturhistoriska museum

 
Hatt buren av Karl XII vid Fredrikshald den 30 november 1718.
Foto: Göran Schmidt CC Livrustkammaren

 

 

Karl XII föddes den 17 juni 1682 och dog den 30 november 1718.

Karl XII blev myndig samma år som Stockholms gamla slott, Tre kronor - förstördes av en brand den 7 maj 1697. Stora delar av riksarkivet med alla viktiga brev och räkenskaper förstördes då.

Riksdagen lät honom bli myndig, trots att han bara var 15 år.

Redan som liten fick han följa med sin pappa och jaga. När han var sju åt var han med om vargjakt på Djurgården. Sin första hjort sköt han när han var åtta år.

 

Under Karl XII:s tid som kung var Sverige i krig nästan hela tiden.

Sveriges fiender ville dra nytta av att Karl XII var ung och oerfaren.

 

År 1700 anfölls Sverige av Danmark, Polen och Ryssland. Det stora nordiska kriget skulle pågå i 20 långa år. Man ville ha bort Sveriges kontroll över handeln på Östersjön och Danmark ville försöka vinna tillbaka Skåne…

Kyrkklockorna ringde i Sveriges alla byar och städer och soldater måste dra på sig uniformen och lämna sina familjer. De flesta kom aldrig tillbaka.

 

Karl XII lämnade Sverige 1700

År 1700 lämnade Karl XII Sverige för att kriga i främmande länder. Då slutade han att använda peruk. Kungen bar istället håret kortklippt, som sina soldater.

Det skulle dröja 15 år innan han kom tillbaka till Sverige. 

Han levde i Turkiet under många år och styrde Sverige därifrån. 5 år stannade han i Bender, där han förberedde nya krig mot Ryssland.

Så småningom tröttnade turkarna på att ha Sveriges kung i sitt land. Det var kostsamt. Turkarna försökte fängsla Karl XII men kungen flydde på sin häst.

Det tog 15 dagar för kungen att rida genom Europa. Han red till Stralsund i norra Tyskland. Ingen fick känna igen honom.

Peruken var därför en bra förklädnad. Den är gjord av riktigt hår som är ljusbrunt och lockigt. Kungen kallade sig för Peter Frisk.

CC Livrustkammaren

 

Här hemma samlar Karl XII ihop en ny armé, den här gången för att försöka erövra Norge från Danmark.

En styrka går över de norska fjällen mot staden Trondheim. Kungen leder själv anfallet mot södra Norge. Där ligger Fredrikstens fästning, nära gränsen till Sverige.

Svenskarna omringar fästningen. Soldaterna gräver ner sig i skyttegravar för att skydda sig mot fiendens kulor.

Söndagen den 30 november 1718 deltog kungen som vanligt i aftongudstjänsten.

Denna dag var det dags för klädbyte, vilket han gjorde var 14:e dag. Det var också första advent.

Vid 9-tiden på kvällen efter gudstjänsten begav sig Karl XII till frontlinjen. Han skulle spana mot fästningen och överblicka grävarbetet för en ny löpgrav. Kungen steg upp en aning på innerkanten av en löpgrav. Han stötte in fötterna i sidan av rännan för att stå stadigt och låg nästan mot sluttningen samtidigt som han spejade över kanten. Hela tiden pågick stark skottlossning.

Karl XII:s kappa, buren vid Fredrikshald den 30 november 1718.
Foto: Göran Schmidt CC Livrustkammaren

När kungen inspekterar grävandet, träffas han av en kula som går rakt genom huvudet. Han dog genast. Han var bara 36 år.

 

Skottet träffade kungen med en sådan kraft att det gick tvärs igenom huvudet vid tinningen.

 

Han lär inte ens ha darrat till. ”Huvudet lutade sig så sakta uti kappan, utan någon den ringaste ryckning på kroppen, som blev så alldeles stilla liggandes, som den förut låg” berättade fortifikationsingenjören Vilhelm Carlberg.

En bår hämtades och kungen flyttades försiktigt. Kappor lär ha lagts på honom för att han inte skulle bli igenkänd.

En man som var med när kungen dog, adjutant André Sicré, tog av den skottskadade hatten från kungen och placerade dit sin egen hatt samt sin egen vita peruk på honom för att ingen skulle känna igen kungen när han bars iväg.

 

Därefter red Sicré med den genomskjutna hatten som bevis till prins Fredrik, Karl XII:s svåger, med sorgebudet.

Båren med den döde kungen fördes till ett officerstält och senare vidare till högkvarteret i Tistedalen där likvaka hölls.
 

Spekulationen om det var ett svenskt skott lär vi aldrig få svar på. Carlberg påstår att det var ett sådant skjutande att det var omöjligt att avgöra varifrån skottet kom.

 

Karl XII är en av våra mest mytomspunna kungar. Enligt sägnen var hans värja laddad med magiska krafter. Dessutom vägde den över hundra kilo, påstods det.

 

Det finns sägner om Karl XII t ex att han varje kväll tömde sina stövlar på kulor.

Eftersom han var osårbar studsade skotten bara lätt mot kroppen och fångades upp i de vidbrättade stövelskaften.

 

 

Det finns två teorier: Kulknappsteorin (lönnmordsteorin) eller teorin att kungen dödades av en norsk kula.

Karl XII ansågs vara ”hård” mot skott och detta skulle vara skälet till att han undkom kulorna trots att han ofta var i främsta skyttelinjen under striderna.

Enligt sägnen träffade kulorna ytterplagget, men trängde inte igenom tyget. Kungen hade övernaturliga krafter. Genom att ta en av knapparna i kungens egen uniform skulle man utnyttja kraften och på så sätt kunna ta död på honom.

Karl XII:s uniform buren vid Fredrikstens fästning år 1718
Foto: Göran Schmidt CC Livrustkammaren

 

Hur kulknappen hamnade på museum i Varberg är en annan historia.

Den berättar att en soldat vid namn Nordstierna från Öxnevalla varit på plats vid skyttegraven på Fredrikstens fästning (Fredrikshald, Norge) när kungen blev skjuten. Soldaten såg hur kulan studsade mot en sten och var kallsinnig nog att plocka upp den och ta med den hem till Deragård i Västergötland.

Men han fruktar snart att det vilar en förbannelse över knappen. Han visar den för en präst, som ger honom rådet att göra sig av med den. Han slänger den i en grustäkt.

 

Sägnen blev plötsligt aktuell när smedsmästare Carl Hjalmar Andersson 1924 hämtade grus vid Deragård och hittar en besynnerlig blyfylld mässingknapp.

Det var stora diskussioner på 1940-talet om kulknappen verkligen dödade Karl XII och debatten är fortfarande aktuell bland historiker.

 

Karl XII:s uniform finns bevarad på Livrustkammaren i Stockholm

CC Livrustkammare

Det går inte att se att det är kungens uniform. Den har inga gradbeteckningar. Men tyget är av en mycket fin kvalitet.

Karl XII:s uniform är en kavalleriuniform. Han klädde sig alltså likadant som sina soldater. Karl XII var mycket medveten om dräktens betydelse i det politiska spelet och som militär ledare. Att klä sig som soldaterna och delta i farliga situationer höjde stridslusten och stärkte moralen.

Det sägs att Karl XII använde sina uniformer två veckor i sträck och därefter bytte ut dem.

Den här uniformen hade Karl XII på sig när han dog i Norge. Kungen stod i en skyttegrav då han blev skjuten. Leran som finns på kappan är kanske från själva dödsögonblicket. Hålet från kulan som dödade kungen syns på hattens vänstra sida.

Det finns tydliga blodfläckar på båda handskarna. DNA test visar att det kan vara kungens blod. Stövlarna som är av koläder och har ”vador” som skyddar benen mot hugg och slag. Klackarna är av trä.

 

Karl XII:s likfärd

Foto: Holger Ellgaard

Efter att Karl XII blivit skjuten fördes hans kista till Karlbergs slott dit den kom i början av januari 1719. När man kom dit, visade det sig att kistan var för stor för att bäras upp för trapporna för att stå i salen. Så den fick i stället stå i köket.
Där stod den sedan i väntan på gravsättningen i Riddarholmskyrkan den 26 februari.

 

Tidigare forskning

Den 18 juli 1917 öppnade man Karl XII:s kista i Riddarholmskyrkans kor.

Tidigare gravöppningar hade skett 1746, 1799 och 1859, varav endast den sista kan räknas som rättsmedicinsk, eftersom läkaren Gustaf von Düben förde protokoll.

Den här gången hade ett sällskap läkare, präster, vetenskapsmän, författare och andra högt uppsatta personer, bl a drottning Victoria samlats.

En röntgenapparat fanns på plats för att få reda på den dödande kulans väg genom skallen.

Verner von Heidenstam skriver om när han såg sin hjältekonungs hjässa: ”Var och en visste, att stunden skulle bli en av livets märkvärdigaste, och sökte under djup rörelse att fästa allt så klart i minnet, ej ens det minsta, skulle kunna glömmas.”

 

Druvhagel

Ballistikexperten Gunnar Grenander (1988) har med en ballistisk och topografisk undersökning kategoriskt avvisat tanken på ett lönnmord. Grenanders slutsats är att Karl XII träffades av en så kallad druvhagelkula som sköts från någon av fiendens kanoner på det ca 625 m avlägsna Overberget.

Druvhagel är en typ av ammunition som användes förr i kanoner. Den bestod av en säck fylld med kulor som liknade en klase druvor. När den avfyrades spred kulorna ut sig i ett brett fält. Druvhaglets räckvidd var relativt kort och var effektivt mot infanteri.

 

Men denna undersökning får inte stå oemotsagd.

 

Forskningen

Livrustkammaren i Stockholm tar hjälp av genetiker för att gräva fram sanningen bakom några viktiga historiska händelser. En av dess är omständigheterna kring Karl XII:s död.

På den knapp som sägs ha dödat Karl XII finns DNA från två olika personer.
 

Karl XII Kulknappen CC Hallands Kulturhistoriska museum
Varbergs museum  Foto: Arne Persson

 

Karl XII föddes med segerhuva. Den finns bevarad och har varit föremål för DNA-analys.

Segerhuva är namnet på den bit fosterhinna som i sällsynta fall sitter som en mössa på ett nyfött barns huvud. Att födas med segerhuva ansågs förr vara ett lyckotecken, och man brukade ta tillvara segerhuvan och torka den.

Karl XII:s segerhuva från 17 juni 1682. CC Livrustkammaren

 

Forskarna

Marie Allen, rättsgenetiker vid institutionen för Genetik och Patologi, Uppsala universitet.

Stefan Jonsson, professor i materialvetenskap, Kungliga tekniska högskolan, Stockholm.
 

DNA-testerna: Provtagningarna genomfördes den 14 mars 2002 på Länsmuseet i Varberg.

 

Gammalt DNA är ofta nedbrutet i mindre DNA fragment och därför svårare och tar längre tid att analysera än nyare DNA. Därför analyseras det DNA som finns i cellens mitokondrier istället för det DNA som finns i cellkärnan.

Mitokondrie-DNA finns i upp till 1000 kopior per cell till skillnad från de två kopior som finns av cellens kärn-DNA. En nackdel med denna känsliga metod är att den inte är lika utpekande som en kärn-DNA analys i brottsutredningar. Ett flertal människor kan alltså ha samma mitokondrie-DNA-typ.

Chansen att två personer, som inte är släkt, ska ha samma profil av kärn-DNA är mindre än en på miljonen.

Marie Allen jämför mitokondrie-DNA från materialet på kulan med blodfläckar på Karl XII:s handskar och en bit av hans segerhuva.

Det är en komplicerad analys, men det räcker med så lite material som några få celler. Teorin att kulknappen är Karl XII:s dödskula har genom DNA-analysen fått ytterligare en pusselbit i en kedja av indicier.

 

Resultaten

Det visade sig att blodet på kläderna hade samma mitokondrie-DNA som materialet på kulknappen. Men detta är en relativt vanlig DNA-variant i Sverige. Var hundrade person har den här DNA-typen. Man måste också betänka att många personer har hanterat knappen genom åren. Men myten om knappen levervidare…även om det inte är fullt bevisat att den är sann.

Det som forskarna ser som det mest intressanta i den här analysen är att det överhuvudtaget går att analysera dessa gamla museiföremål, som blodet på kungens handskar.

Kraghandskar burna av Karl XII vid Fredrikshald den 30 november 1718.
Livrustkammaren

 

Utblickar

Att se ur ett etnologiskt perspektiv.         

Barbro Klein har gjort en etnologisk studie kring föreställningarna av Karl XII och kulknappen.

Jag skriver om den i ett kapitel (blogg) längre fram.

 

På Livrustkammaren

Många har varit och tittat på Karl XII:s uniform, men för att bara nämna några så har jag valt H C Andersen och August Strindberg. De har berättat hur de har fascinerats av att stå inför hjältekonungen.

 

Tidigare forskning

Här nedan kommer jag nu att beskriva skadorna ganska ingående. De medicinska termer som förekommer har jag inte gett mig på att ens försöka förklara.

Spåren efter 1700-talsortopedens (fältskären Neuman) hantverk kunde studeras närmare sommaren 1917, då kungens sarkofag öppnades i samband med restaureringen av Riddarholmskyrkan.

Då genomfördes en mycket grundlig undersökning av kvarlevorna, särskilt skallen och dess skottskada.

Vid samma tillfälle togs även röntgenbilder – sammanlagt 17 plåtar, de flesta av kraniet – under ledning av världens första professor i radiologi, Gösta Forsell. Han arbetade på Serafimer-lasarettet.

I sitt utlåtande beskriver Gösta Forsell bland annat en snedfraktur ungefär mitt på kungens vänstra lårben.

 

Brottytan mäter 8 cm och är utan vinkelfelställning fastläkt med en tät kallusbildning med ett nybildat system av benbalkar. Förkortningen uppskattas till 3 cm.

Karl XII:s kroppsmått mättes med millimeternoggrannhet och hans kroppslängd beräknas till 179 cm.

Det högra benet från höftbenskammen till fotsulan var 1100 mm och det vänstra 1063 mm.

Vidare konstaterar Forsell att ”det finns en läkt skada vid basen av femte metatarsalbenet, läkta frakturer genom diafyserna på fjärde och andra metatarsalbenet, samt defektläkt fraktur genom tredje metatarsen där den distala hälften av benet saknas.

Man ser även en hel del kvarvarande metallfragment.

Det finns vidare rikligt med benpålagringar på mellanfotsbenen, vilka tolkas som spår av kronisk infektion, både i benvävnaden som osteit och i angränsande mjukdelar.”

Den borttagna distala hälften av det tredje metatarsalbenet återfanna för övrigt i en sidenpåse i graven!

 

Fältskären Melchior Neumann

I nästa blogg kommer jag att skriva om hur en fältskär i armén för 300 år sedan gick tillväga för att behandla två ortopediska skador – en fraktur och en skottskada i foten på Karl XII.

Här kommer vi också att få höra om sidenpåsen!