Genvägar till historien - Heliga Birgitta

  • Allmänt

Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang

 

HELIGA BIRGITTA

Av Maud Ekblad

     

Ja, det var Birgitta Birgersdotter (1303-1373), den heliga Birgitta, som skrev orden (se föregående blogg och se nedan).


Edebo kyrka

 

Heliga Birgittas relikskrin i Vadstena öppnades för att Heliga Birgittas kranium och lårben än en gång skulle undersökas vetenskapligt.

Marie Allen uppger att det är viktigt att huvudsyftet för forskarna är att utveckla analysmetoderna.
Kan de analysera månghundraårigt DNA bör deras metoder också klara att analysera det mesta material som kan förekomma i moderna brottsutredningar.

Marie Allen och flera forskare vid Rudbecklaboratoriet har gjort grundliga undersökningar av relikerna som antogs tillhöra Heliga Birgitta.

Antagandet att kranierna tillhört Birgitta och hennes dotter ifrågasätts nu av forskarna i Uppsala.

 

Forskarna:                          

Marie Allen, Rudbecklaboratoriet, Uppsala universitet

Martina Nilsson, Rudbecklaboratoriet – Forensic Unit, Polisen, Stockholm

Hanna Edlund, Rudbecklaboratoriet, Uppsala universitet

Göran Possnert, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet

Anna Kjellström, osteolog,Wallenberglaboratoriet, Stockholms universitet

Bruce Budowle, FBI Laboratoriet, Quantico, Virginia, USA           

 

Forskningen:

Länstyrelsen i Östergötland och kyrkorådet har gett tillstånd till provtagningen och analysen på benresterna.

Benresterna var 630 år gamla. - "Man får väl gå efter kulturminneslagen och gravrätten för att göra en undersökning. Efter hundra år kallas det arkeologiskt fynd, och gravrätten upphör ju efter ett antal år och då man flyttar en grav, enligt Anna Kjellström.

Det är första gången man använder DNA-teknik på relikerna. Det optimala är att ta proverna i laboratoriet i Uppsala, men att flytta Vadstenarelikerna till Uppsala var aldrig aktuellt.

Klosterkyrkan fick i stället omvandlas till något som liknade en operationssal.


Bild:Hans Lundberg

 

Birgitta – helgon och kändis

1999 utnämnde påven Johannes Paulus II Birgitta till ett av Europas 6 skyddshelgon.

Heliga Birgitta är känd i hela Europa, men frågan är om inte polska skolbarn känner till henne mer än vad svenska skolbarn gör.

I reklam för försäljning av svenska flygplanet JAS till Ungern har man även använt henne på framsidan av broschyrer.  

Den här boken har jag skrivit och den finns att köpa i min shop.

 

Birgitta föddes år 1303 in i en familj som hade både pengar, kontakter och möjligheter att erbjuda utbildning och ett bekvämt liv.
I det hierarkiska samhälle där Birgitta levde tillhörde hon alltså det högsta skiktet.

Hon fick lära sig att läsa och skriva både på svenska och på latin. Det var inte vanligt för flickor på den tiden.

Vi vet att hon var liten och gracil, cirka 154 cm. Vi vet att hon var mager och att hon ägde en enorm viljekraft.

När Birgitta blev vuxen var hon en av de allra rikaste kvinnorna i Sverige. Hennes man, Ulf Gudmarsson var lagman, hon härstammade från lagmän, småkungar i sina provinser, genom börd och rikedom på långt avstånd från sina undersåtar.

Hon hade ett rikt kontaktnät och var en känd person på sin tid.

 

När Birgitta blev änka var hon 40 år. Då flyttar hon till Alvastra kloster.

Hon bestämmer sig för att resa till Rom. Det blir en lång vandring. Hon har med sig en väninna, några munkar och tjänare. Det är 1349.
Förmodligen lämnade hon Sverige med båt från Kalmar. Sedan gick hon eller red i flera hundra mil.

Digerdöden hade brutit ut. När hon vandrade till Rom härjade pesten på kontinenten. Det hände att man av rädsla för smitta lämnade liken obegravda att förruttna utefter de stigar där hon gick.

När Birgitta kom fram till Rom har påven flytt till Avignon i Frankrike för att komma undan stridigheterna i Rom.
Nu följde en lång väntan för Birgitta, 20 år, i ett Rom som var präglat av inbördeskrig och förfall.

 

I Rom fick hon titeln ”principessa di Nerike”, prinsessa av Närke.
Vi vet slutligen av en pilgrim, som efter hennes död berättade om sitt samtal med en av hennes forna tjänstekvinnor, att hon var ”god” och vänlig mot alla och hade ett leende ansikte.
Birgittinerna skriver senare: ” Leendet är kärlekens innerligaste språk, den djupaste fridens ljusaste återsken.”

Med sina uppenbarelser påverkade Birgitta både kyrkan och politiken.

 

Till sist, 1370,  får Birgitta ett kort möte med påven Urban V i Rom och hennes klosterorden godkänns. Det skulle bli ett dubbelkloster för både munkar och nunnor med gemensam kyrka och skilda boningshus.


Altomünster. Birgitta erhåller från påven Urban V bekräftelse på sina ordensregler.

Det är först när hon fått sin orden stadfäst av påven 1370 som hon kan göra den efterlängtade pilgrimsresan till det heliga landet.
1371-73 vallfärdade Birgitta tillsammans med sin söner Birger och Karl och dotter Katarina till Jerusalem.

Avresan till det Heliga Landet skedde den 25 november 1371.

Karl dör redan i Neapel 1372 och begravs där. Man avseglar från Neapels hamn den 14 mars 1372.
Resan innehöll strapatser och äventyr, men var en höjdpunkt för Birgitta.
Båtresan mellan Sicilien och Cypern tog över en månad och höll på att bli en katastrof. Skeppet förliste i stormen men alla räddade sig upp på en grekisk ö och de kunde sedan fortsätta mot Cypern på väg till Palestina.

 

Efter hemkomsten till Rom dog hon i sitt hus vid Piazza Farnese 23 juli 1373. Då var hon en av Europas mäktigaste kvinnor.


Birgittahuset i Rom.


Piazza Farnese

 

Den långa resan hem till Sverige


Bilden visar den träkista som användes när Birgittas reliker fördes hem genom Europa.

Dottern Katarina, som då var 41 år, såg till att hennes reliker fördes hem från Rom till Vadstena, dit man kom 4 juli 1374.

I brevet som den italienska adelsdamen Francesca Papazura, väninna till Birgitta, skrev står att Birgittas barn Birger och Katarina lämnade Rom den 4 december för att resa hem med Birgittas kvarlevor.
Deras pass, utställt av staden Roms senator, finns bevarat.

Resan varade sju månader och gick genom Europa, över Alperna och upp de gamla pilgrimsvägarna till Östersjön, från Gdynia med båt till Öland och vidare till Söderköping.
Genom Östergötland bars kistan i procession till Vadstena.  

Det finns många berättelser om mirakel som hände utmed vägen; blinda som rörde vid kistan kunde se igen och lama kunde gå. Från december 1373 till juli 1374 varade färden.


Bakom kistan går Birgittas son riddar Birger Ulfsson och prior Petrus Olavi.
Bilden finns på Birgittaaltarskåpet i Vadstena klosterkyrka.

 

Katarina stannade inte länge i Sverige. Hon ville tillbaka till Rom och arbeta på Brigittas helgonförklaring.
 

Birgitta blir helgonförklarad

Den 7 oktober 1391 blev Birgitta helgonförklarad av påven Bonifacius IX i Rom.

Samtliga kardinaler och ytterligare ett stort antal andliga – från Sverige bl a Magnus Petri och Andreas Olavi hade samlats i Vatikanpalatset.

Påven förrättade den högtidliga helgonförklaringen. Utanför ringde Roms alla klockor. Från midnatt efter kanonisationen brann för det svenska helgonet trettio tusen lampor, ljus och facklor i Peterskyrkan.

Följande dag läste påven den första Birgittamässan och förde in Birgittas namn i den gyllene boken.

Birgittas attribut är gåspennan, bläckhornet och boken med uppenbarelserna.

 

Det märkliga med Birgittas kanonisering är att den skedde så snabbt.
Det tog bara 18 år från hennes död. Det är ett rekord med undantag av Italiens störste helgon, den helige Franciskus av Assissi.
Man har ofta undrat över hur det kunde gå så fort. Flera forskare har menat att helgonprocessen kan ha varit betald från skandinaviskt håll.

Danska drottning Margareta av Kalmarunionen var starkt hängiven den birgittinska rörelsen och använde sig av Birgitta som politisk bricka när hon ville bli godkänd i Sverige som monark.


Drottning Margareta

Från sin tid i Sverige hade Birgitta naturligtvis en rad kontakter inom den makthavande adeln. Under helgonprocessen ingrep också den tyske kejsaren Karl IV.

Även drottning Johanna av Neapel, där Birgitta varit gäst på sin resa till Jerusalem, skrev brev till den heliga stolen och talade varmt för Birgittas sak.

 

Det gyllene skrinet placeras vid högaltaret

Den 1 juni 1393 blev en kyrkohögtid som Norden aldrig tidigare skådat.

Då placerades Den Heliga Birgittas gyllene skrin med hennes och Katarinas ben vid högaltaret i Vadstena klosterkyrka.

Delar av Birgittas skelett är det man tror finns i skrinet och som öppnades i nuvarande undersökning.

Genom åren har delar av innehållet i Vadstenas relikskrin skänkts till kyrkor och kloster samt till kungar och påvar.

Bevarat finns också en tagelskjorta, en mantel och en hätta som tillhört Birgitta. En bordsskiva i valnöt sägs också ha varit hennes skrivbord.

 

Senare…

när drottning Kristina besökte klosterkyrkan 1645 hade hon med sig en fransk balettmästare, Antoine de Beaulieu som faktiskt stal kraniet. Men han drabbades av dåligt samvete och vände sig till en fransk diplomat som tog det till en kyrka i Bourgogne.

Kraniet förvarades i Frankrike fram till 1900-talet då forskare började utreda om huvudskålen hade tillhört Birgitta eller inte.
Så småningom hamnade kraniet i ett birgittinerkloster i holländska Uden 1959. Där förvaras det än idag och påstås tillhöra heliga Birgitta.

Forskarna som utförde den antropologiska och arkeologiska undersökningen på 50-talet kom fram till att kraniet med sannolikhet tillhört en 40-45 årig kvinna som under en längre tid hade varit begravd.
Men kraniet har inte blivit undersökt med moderna tekniker.

 

Tidigare forskning             

Birgittas relikskrin är ett sammetsklätt träskrin med förgyllda beslag som antas innehålla Birgittas och dottern Katarinas reliker.

Två huvudskålar och 23 skelettdelar finns bevarade i skrinet som är tillverkat i klostret i Vadstena.

Silverbeslagen är till stor del vapensköldar över förmögna stormän som skänkt gåvor till klostret.

 

Det gjordes en mycket omfattande undersökning 1952 av Artur Bygdén, Nils-Gustaf Gejvall och Carl Herman Hjortsjö.
Bland benen fanns några som anses ha tillhört Birgittas dotter Katarina och något som kan vara från Ingrid av Skänninge.

Ett lårben kunde jämföras med ett lårben som förvarades i klosterkyrkan San Lorenzo in Panisperna, dvs det palats där Birgitta en gång stod lik.

Då kom man fram till att de båda benen visade sig vara ett höger och ett vänster ben som tillhört samma kvinna – den heliga Birgitta.

Undersökningen visade också att de två skallar som ligger i relikskrinet är en kvinna 60-70 år och en yngre, vilket inte motsäger att det skulle vara mor och dotter.

 

Lite släkthistoria

Ingrid av Skänninge, Ingrid Elofsdotter, var grundare av dominikansystrakonventet i Skänninge. Hon dog 1282 men hennes reliker skrinlades 1507, men hon hann aldrig bli helgonförklarad före reformationen.
Hennes brorsdotter Kristina var gift med Birger Persson, lagmannen i Uppland i hans första äktenskap. Därför antar man att Ingrid har varit ett föredöme för Heliga Birgitta. Heliga Birgitta var ju hans dotter i hans andra äktenskap.

                  

Sådan mor – sådan dotter?


Den förmodade skallen av heliga Birgitta till höger och den förmodade skallen av Katarina till vänster.
Foto: Hans Lundberg

Den metod som används i dag är inte heller alldeles säker, men det är den metod vi får nöja oss med tills vidare, enligt Marie Allen. För vad vi kan bevisa är att det är skallarna efter en mor och hennes dotter som finns i relikskrinet. Men själva kärnfrågan, om det verkligen är Birgitta, blir besvarad först när man har ytterligare en relik att undersöka. Det finns ett lårben i Birgittahuset i Rom.

 

DNA-testerna år 2002

Man har tagit små bitar av kranierna och lårbenet, mycket försiktigt och lagt i provrör, för att sedan undersökningen är klar, kunna sätta tillbaka dem.

Sammanlagt sju prover har tagits. I en första analys kommer man att jämföra prov från överarmsbenet med prover från ett bäcken och en underkäke i relikskrinet som enligt osteologerna kommer från samma person.

Överensstämmer DNA:t i dessa prover kan vi avskriva uppgifterna att överarmsbenet kommer från Knut den helige eftersom bäcken och underkäke från kungen finns i Odense.

 

Man trodde  att man ska ha ett resultat inom ett halvår – men det tog längre tid. Till Birgitta jubiléet var det ännu inte klart.

Det är inte ens säkert att proverna är tillräckliga för att kunna analyseras överhuvudtaget. Åtminstone inte med dagens metoder.

För att utesluta att resultaten kom från några av forskarna, undersöktes även deras DNA-analyser.

 

Resultaten redovisades 2010 i: PLoS ONE: Analysis of the Putative Remains of a European Patron Saint-St. Birgitta.

Länk: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0008986

 

Forskarnas DNA-analys av en centimeterstor bit från kranierna visar nu genom en analys av kärn-DNA att de båda huvudskålarna är från två kvinnor.

Därutöver kunde man med mtDNA-analys utesluta att det rör sig om mor och dotter. Det fanns även tecken på skillnad i bevarandegraden av DNA:t, vilket kan tyda på skillnader i kraniernas ålder.

Det utfördes därför ytterligare analyser med avancerad teknik för kol 14-bestämning utförd av professor Göran Possnert vid Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet.

Resultaten av denna analys indikerade att det skilde 200–455 år mellan kranierna och ingen av tidsbestämningarna sammanföll med den tid Birgitta och Katarina levde.

Det ena kraniet, som man trott är Birgittas, daterades till perioden 1215-1270. Det andra till 1470-1670.
 

Det står nu helt klart att det yngre kraniet inte kommer från Heliga Birgitta eller Katarina.

Sannolikt är den äldre huvudskålen inte heller från 1300-talet då Heliga Birgitta levde. Det går dock inte att helt utesluta att det äldre kraniet som dateras till 1200-talet är från Birgitta.

 

Åldersförskjutning av resultaten

Om hon ätit en stor mängd fiskbaserad föda, kan det ha orsakat resultatet. Men enligt Göran Possnert är det osannolikt.

Enligt Marie Allen stödjer båda metodernas resultat varandra. DNA-analysen visar att kranierna inte kan vara från en mor och dotter, vilket även dateringen visar då det troligtvis är minst 200 års skillnad mellan dem.

 

Mer släkthistoria

Birgitta och Birger jarl är släkt. Birgittas mamma hette Ingeborg Bengtsdotter. Hennes farfarsfarbror måste ha varit Birger jarl, om jag har räknat rätt.

Birgitta tillhörde aristokratin och fungerade länge som ett slags uppfostrerska av det unga kungaparet Magnus och Blanka.

 

Kung Magnus Eriksson blir utskälld av heliga Birgitta. Birgitta skrev långa brev till honom för att han misskötte sig och var en dålig kristen.
Birgitta kallade honom för ”den krönta åsnan” och gav honom skulden för att digerdöden kom till Sverige.

Trots de elaka breven från Birgitta fick hon Vadstena kungsgård av Magnus Eriksson.

Den 1 maj 1346 utfärdade kung Magnus Eriksson och drottning Blanka ett testamente där man skänker kungens gods i Vadstena och en rad andra gårdar till det kloster som ska byggas i Vadstena till Gud och jungfru Marias ära.

Kungaparet hade för avsikt att uppföra ett ståtligt gravmonument i den tänkta klosterkyrkan. Det blivande klostret får också andra gåvor och rätt till en tredjedel av skatteintäkterna från Norge, vilket var 6 000 mark silver. Birgittas namn nämns inte i texten.

 

Barn av sin tid

I föregående blogg skrev jag om det språk som  Birgitta använde sig av när hon berättar om de straff som väntar syndarna i helvetet:

”Hennes hjärta var bortslitet, läpparna utskurna;
hakan skälvde, och de långa skinande tänderna skallrade…
Det var inget kött på huvudet. Hennes hals svängde runt
såsom det trä som svarvas i svarvstolen och mot vilket
det vassaste järn är satt.”

 


Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland
 

Den ödmjuka kvinnan med det vänliga leende. Hur kunde det gå ihop med sådan aggressivitet och grymhet?

Våldet var en realitet under medeltiden och konkret närvarande på gator och torg i människors vardag.

Man måste komma ihåg att Birgitta i hög grad var ett barn av sin tid.

Det gäller faktiskt alla historiska tillbakablickar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Taggar: