Genvägar till historien - Gerumsmanteln

  • Allmänt
Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang
 
GERUMSMANTELN

Av Maud Ekblad

Gerumsmanteln är analyserad av kriminaltekniker Weine Drotz.

 


SHMM, by CC
 

Gerumsmanteln är Sveriges äldsta bevarade klädesplagg.

Kanske är det inte bara Sveriges äldsta klädesplagg utan kanske också Sveriges äldsta mordgåta?

Den hittades i en torvtäkt, i Hjortmossen på Gerumsberget, utanför Falköping i Västergötland, sommaren 1920.


Fyndplats för Gerumsmanteln.
Foto: Beerståhl, Nils Fredrik, Västergötlands museum
CC

Den låg väl ihopvikt och nedlagd under tre stenar.


SHMM, by CC

 

Det är det enda hela förhistoriska plagg som hittills grävts fram i Sverige.

Först trodde man att manteln var från bronsåldern, men nyare undersökningar visar att den är från ungefär 200 f Kr.

Då har vi hamnat i äldre järnåldern.

Under övergången från bronsålder till järnålder blev temperaturen kallare och det kanske behövdes en sådan här mantel.

 

Bronsåldern =1700 f Kr – 500 f Kr

Äldre järnålder = även kallt förromersk järnålder, 500 f Kr -  550 e Kr

Yngre järnålder =550 e  Kr – 1050 e Kr

 


SHMM, by CC

Manteln är oval och vävd i ett helt stycke i kypertteknik. Materialet är ull.

Mönstret är pepitarutigt och kallas även hundtandsmönster. Att mönstret användes för 2000 år sedan är det inte många som visste.  

Den är hel förutom en del skador som orsakats av ett vasst föremål. Experter antar att den burits av en man eftersom den mäter 2 x 2,5 meter.


SHMM, by CC

Manteln har förmodligen burits dubbelvikt för vapnet har gått igenom flera tyglager.

Kypert = är en typ av vävbindning. Bindningen ger en snett löpande linje över tyget, eftersom bindepunkterna flyttas ett steg åt sidan för varje inslag.

Hundtand= är ett mönster som kan framställas genom att man väver med olikfärgade garner.

 


SHMM, by CC

De 32 skadorna har tillkommit av minst 5 hugg och är mellan 19 och 31 mm i längd.


Foto: Västergötlands museum, CC
Bilden är tagen 1920-21 i anslutning till när fyndet gjordes i Hjortamossen uppe på Gerumsberget.
Mannen som bär manteln (i original!) är Karl Esaias Sahlström. "Pinnarna" som sitter i manteln visar
var dolkhuggen gått igenom tyget och träffat den som burit manteln.
 

Den äldre forskningen

Den gamla forskningen som gjordes på 1920-talet:
Lennart von Post: pollenanalys och Emelie von Walterstorff: tillverkningsteknik.

De kom fram till en datering av Gerumsmanteln till bronsåldern.

Genom pollenanalys och kemiska analyser gjordes undersökningar av G. Sellergren och
C. Setterberg.

Emelie von Walterstorff redogör ingående för vävtekniken och mantelns ovala form, men fann inga stadkanter och kom därför fram till att manteln skurits till ur ett större stycke tyg.

Den vävteknik som hade använts för att tillverka manteln stämmer inte helt överens med den datering pollenanalysen givit.

Bronsålderstextilier vävdes vanligtvis i tuskaft, medan Gerumsmanteln vävts i 4-skaftad kypert.

Tuskaft = är en bindningstyp vid vävning. I tuskaft använder man samma sorts garn till varp som till inslag.

 

Moderna tvärvetenskapliga metoder

Föregående undersökningar var omfattande, men nu ville man testa slutsatserna med moderna kriminaltekniska metoder och modernare C-14-metoder.

Den nya forskningen av Gerumsmanteln är ett tvärvetenskapligt projekt som genom olika discipliner vill få fram en så bred bild som möjligt av manteln och människan.

Arkeologi, naturvetenskap, kriminalteknik, textilhistoria /-teknik är några av de områden som förekommit.

 

Vad kunde de nya teknikerna tillföra forskningen?

Med moderna metoder kunde en C-14-analys ge en yngre datering av manteln. Den daterades nu till mellan 360 och 100 f Kr, alltså järnåldern.

Den kalibrerade åldern utföll till 360 – 100 f Kr. Undersökningen gjordes 1994 (Nockert & Possert).

Kalibrera = att ställa in vissa grundvärden för att få samma värden att utgå från, justera mot noga specificerade standarder.

 

Vi kan se på manteln utifrån moderna forskningperspektiv. De kriminaltekniska metoderna står Weine Drotz för på SKL.

Sedan har vi pollenanalys, kemisk analys, C14-datering, textilredskapsforskning, strontiumisotopanalys, vävanalys, färganalys, ullanalys och DNA-analys.

 

En grupp experter har varit knutna till ett forskningsprojekt kring manteln:

arkeologer,

textilhantverkare,               

kriminaltekniker, Weine Drotz, Statens kriminaltekniska Laboratorium, SKL,

konservator, Eva Lundwall, Riksantikvarieämbetet (textil),

Mari-Louise Franzén, Historiska museet,

Falbygdens museum,

Margareta Nockert, Riksantikvarieämbetet, Historiska museet,

Göran Possnert, Ångströmslaboratoriet och Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet,

Textilhögskolan i Borås,
 

Tre laboratorier i Europa: 

Laboratorie de Recherche  de Monuments Historiques, Le LRMH, Frankrike

Textile Research, (The Anglo-Saxon Laboratory), England

Royal Institute for Cultural Heritage, Belgien
 

Center for Textile Research, CTR, Danmark

 

Sveriges äldsta mordgåta?

Syftet med SKL:s undersökning var att med kriminaltekniska metoder beskriva:

  • skadorna på manteln
  • hur de uppkommit
  • rekonstruera hur manteln kan ha burits då skadorna uppkom
  • bedöma om våld av sådant slag kan ge livshotande skador
  • undersöka om det fanns blod/spår av DNA på manteln
  • tolka och beskriva eventuella blodfläckar
     

Manteln har en brunaktig färg med mörkare och ljusare fläckar.

SKL bedömde att de fläckar som finns på manteln inte är spår av blod. SKL:s analys är att de är ett slags fuktfläckar.

Chansen att hitta blodspår på ett plagg som legat i fuktig mark i över 2000 år bedöms som i det närmaste obefintlig.
 

Strontiumisotopanalyser: Att försöka hitta var fåren, som ullen togs från till manteln, betade och levde sker i ett samarbete med Center for Textile Research, CTR i Danmark.

Det gör man genom att undersöka strontiumisotoper i manteln.

 

Textilredskapsforskning: Här vill man ta reda på vilken

  • teknik om använts
  • vilken typ av vävstol som använts
  • vilka färger manteln ursprungligen hade

 

Kanske var manteln ursprungligen naturvit och naturbrun. I ett samarbete mellan Textilhögskolan i Borås och Historiska museet försöker man undersöka detta.
 

Vävfakta: Tyget vävdes i en  4-skaftad liksidig kypert med spetsinledning och gåsögon i färgeffekt med omväxlande fyra mörka trådar och fyra ljusa trådar i både varp och inslag.

De tillskurna kanterna säkrades med korslagda kaststygn av tvåtrådigt, nu mörkbrunt ullgarn
(S-spunnet och Z-tvinnat).

 

Under den nya översynen utfördes grundliga analyser av mantelns

  • kondition
  • material
  • vävteknik
  • form
     

Här är några av resultaten.

Skadorna på den 2300 år gamla manteln kommer med stor sannolikhet från fem hugg av kniv eller en dolk. Det bekräftar SKL i sin slutrapport.

Knivhuggen bör ha träffat kroppen i bröst, mage, rygg och hals.

I rapporten skriver SKL också att stickande våld av det slaget bedöms som livsfarligt och lätt kan ge upphov till livshotande skador.

Mannen har också försökt värja sig med höger hand och fått skador där.

Närmare gåtans mysterium är svårt att komma utan en kropp som bekräftar teorierna.

 

Analyserna ledde bland annat till upptäckten av vävtekniska detaljer som inte hade noterats tidigare.

Placerad på ett stort bord ordnades mantelns varp- och inslagstrådar rakt vinkelrätt mot varandra för att om möjligt återfå den ursprungliga formen.

Man kunde bl a studera mantelns skärning när den var helt utlagd.

Manteln hade korta, raka partier (ca 3-4 cm långa) placerade ungefär vid mitten på alla fyra sidor. Upptäckten gjordes av konservator Eva Lundwall.

På grund av de dubbla kaststygnen verkade även de raka partierna ha tillskuren kant.

Vid undersökning i mikroskop upptäcktes först två vändningar i varpriktningens båda sidor och därefter också i inslagsriktingens båda sidor.

Alla de nu iakttagna vändande trådarna är ljusbruna. De ursprungliga färgerna har sannolikt förändrats under tiden i mossen och har nu en ljus- och mörkbrun ton.

Den ljusa tråden är genomgående i något bättre kondition än den mörka tråden.

De nya upptäckterna – trådar som vänder i kanterna i varp- och inslagsriktningen – visar att manteln vävdes som ett avpassat fyrkantigt tygstycke som sedan skars till oval form.

Vidare kommer iakttagelsen av stad- och uppsättningskanter att vara en viktig hjälp i forskningen om hur vävstolstypen såg ut som Gerumsmanteln konstruerades i.

 

Gerumsmanteln kan ses på Historiska museet i utställningen Forntider: Livsöden.

Den är från 2005 utställd på museet i Stockholm, dessförinnan hade den knappt visats.

I montern ser man manteln som den kan ha varit buren.

 

Falbygdens museum, Falköping finns en kopia av manteln finns utställd.

Man trodde länge att de tre stenarna som hade tyngt ner manteln var försvunna sedan lång tid tillbaka, men de har hittats i ett skrymsle i museets magasin.

Mellan stenarna låg en instucken papperslapp med texten: Stenarna som lågo på Gerumsmanteln då den hittades.

 

 

 

 

 

 

Taggar: