Av Maud Ekblad

Modell av Estrid. Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum
 

Unik kontakt

Jag har en egen kontakt med Estrid. På Historiska museet när jag var där och fotograferade Oscar Nilsson när han limmade Estrids skalle, lät Leena Drenzel, som är osteolog, mig hålla i Estrids riktiga underarm. Min koppling tillbaka till denna vikingakvinna är på så sätt väldigt stark.

Oscar Nilsson, modellmakare, har gjort Estrid, vikingakvinnan i två olika varianter. 

Dels har hon varit utställd på Stockholms läns museum som en 25-årig kvinna och dels står hon på Täby bibliotek som 50-åring.

Själv säger Oscar Nilsson att han tycker att det är lite roligare att arbeta med modeller som är 50+, därför då har man ju en del rynkor att arbeta med…

Broby bro Foto: Jenny Bergensten CC Stockholms läns museum

1995 skulle Frestavägens bro över Gullån i Täby förbättras. Så snart grävmaskinerna börjat schakta utmed vägkanten, skymtade man något.

En halvmeter under grästorven skymtade en mörkfärgning i jorden och delar av ett skelett stack fram.

Arkeologerna, skulle det visa sig, hade gjort en sensationell upptäckt. Man hade upptäckt en tusen år gammal begravningsplats vid Broby bro i Täby.

Ett av skeletten kommer att visa sig vara vikingakvinnan Estrid.
 

Hur kommer man fram till det?

Det finns ett antal saker som talar för det. Det här kan ses som en indiciekedja:

Kvinnans tänder och skelett vittnar om att hon blivit mycket gammal för sin tid, det vill säga > 60 år.

I graven hittades mynt från den tid då Estrid lät rista sina runstenar i Broby.

Gravens placering tätt intill maken Östens gravmonument.

Runstenarnas Estrid bodde sannolikt just här i Broby.

I graven hittade man föremål som skvallrar om en kvinna med visst anseende.

I skrinet låg bl a föremål som symboliserar ekonomisk makt utöver det vanliga hos kvinnor på den här tiden.

På runstenarna intill bekänner sig Estrid till kristendomen.

Den äldre kvinnan har begravts på ett sätt som talar för att hon bör ha varit kristen.
 

Några helt säkra bevis kan vi aldrig få, men frågan är nog snarare om det överhuvudtaget kan vara någon annan?

Att undersöka gravar från forntiden hör till vardagen för en arkeolog och att hitta mer eller mindre välbevarande skelett är inte heller ovanligt.

Men att ana sig till identiteten på den människa man hittar är unikt inom arkeologin i Sverige. Det var den mäktiga vikingakvinnan Estrids grav man hade hittat.
 

Hur kan man sätta namn på ett uppgrävt skelett?

Den slutsatsen kunde man dra med hjälp av de många runstenar som står i område som bär hennes namn.

Vad betyder namnet Estrid?

Härledning: Ett fornnordiskt namn som egentligen är en östnordisk form av Astrid som är sammansatt av orden as som betyder asagud och frid som betyder skön eller älskad.

Förekomst: Ovanligt

Den slaviska prinsessan som blev svensk drottning när hon gifte sig med Olof Skötkonung på 1000-talet hette också Estrid. Kanske ”vår” Estrid fick sitt namn efter henne?

Modell av Estrid. Foto: Elisabeth Boogh
CC Stockholms läns museum

Vem var Estrid?

Hon hade varit gift med Östen, som också nämns på runstenar i området.

Östen ska ha haft en storhög rest efter sig och den skulle ha legat alldeles bredvid Estrids grav. Det kan man se på en gammal karta från 1700-talet.

Det var vanligt att man begravde man och hustru nära varandra.
 

Vad berättar Estrids skelett?

Vi vet att hon blir över 60 år och att hon är 165-170 cm lång. Ryggraden är kraftigt sliten och det gör att hon på äldre dar går med böjd rygg.

Att hon är kvinna ser vi genom att titta på hennes kranium och bäcken, vilket är en av relativt få delar på kroppen där det oftast är skillnad mellan män och kvinnor.

Men könsbestämning är inte helt enkelt eftersom både män och kvinnor kan vara kraftiga eller gracila. Det är mindre skillnader mellan oss människor än vi ibland kan tro.

Vad det gäller Estrid så är tolkningen däremot bedömd som helt säker.

Genom att titta på leden mellan korsrygg och höftben, vid bäckenet, kan vi se att hon fött barn.

På ena underarmen har hon ett benbrott – en ganska vanlig fallskada hos äldre personer.

Vi kan också se att hon tidvis måste ha plågats av en hemsk tandvärk eftersom hon har en inflammation i överkäken och hon har tappat en hel del tänder.

Däremot har hon alla tänder i underkäken, förutom visdomständerna.

Här är några av forskarna som arbetat med Estrid

Lars Andersson, arkeolog,

Leena Drenzel, osteolog,

Ulrik Skans, konservator,

Oscar Nilsson, modellmakare.

Men också runolog och numismatiker har varit inblandade.

Forskningen har bland annat bestått av arkeologisk undersökning, osteologisk undersökning och DNA-tester.
 

Den arkeologiska undersökningen fann förmultnade rester av trä. Formen var något rundad undertill och saknade synliga spikar. Kanske var detta resterna av en kista, tillverkad av en urholkad stock?

Den arkeologiska undersökningen resulterade i flera fynd: skrin av lindträ med lock och lås av järn, nyckel, fragment av textil, kniv, mynt, vikter, silverring.

Gravarnas riktning visade att man lagt sina döda i en kista med V-Ö riktning.
 

Den osteologiska undersökningen handlade om undersökning av skelett och tänder.

Den har visat att den gravlagda varit äldre (senilis) kvinna, 165-170 cm lång, som troligen har fött barn.
 

Senilis = > 60 år till skillnad från juvenilis = ung

Typiska ålderstecken var nedslitna tänder och kraftigt urkalkat skelett. Ryggkotorna har varit så sammanpressade att de delvis vuxit samman.

Hon hade också ett läkt armbrott och en inflammation i överkäken.

Jag kan inte låta bli att tänka på Egtvedspigen, som finns utställd på Nationalmuseet i Köpenhamn.
Hon är också begravd i en urholkad stock.

Egtvedspigen i sin ekstamskista. CC Nationalmuseet i Köpenhamn
CC Roberto Fortuna og Kira Ursem