Av Maud Ekblad

Arkeologisk undersökning av gravplats med tre skelettgravar vid Broby bro, Täby socken och kommun, Uppland.

Lars Andersson är en av arkeologerna och Oscar Nilsson har rekonstruerat vikingakvinnan Estrid, både som ung och som gammal.

   
Estrid, som ung som docka skapad av Oscar Nilsson. Foto: Elisabeth Boogh
Och Estrid som gammal i Täby bibliotek. Foto: Mattias Ek CC Stockholms läns museum

Mycket av det vi tidigare lärt oss om vikingatiden framstår idag som föråldrat och fyllt av missuppfattningar.

Det jag vill berätta här är verkligen något nytt som man tillför forskningen.

Ingen annanstans har man kunnat identifiera ett skelett i en grav, men här kan man det med hjälp av runskrifterna.

Det forntida vägnätet har antagligen bestått av ett större antal lokala förbindelser som tillsammans knöt samman gårdar och byar i samma bygd. Sedan fanns det troligen mindre stigar och körvägar som bara var till för att ta sig till t ex betesmarker och andra mål inom den egna ägan.

Broby bro har troligen varit en del av ett lokalt vägnät, men också ingått i ett regionalt vägnät.

Det lokala vägnätet har haft en sammanbindande funktion för Jarlaättens ägor, medan det regionala varit en del av en större kommunikationsled. Den större leden går att följa mellan den medeltida tings- och marknadsplatsen i Folklandstingstad i Lunda socken ner till Kyrkhamn vid Hässelby i Spånga socken. Broby bro ligger halvvägs utefter denna led. Flera av Jarlabankes runstenar är placerade efter denna led.

Broby bro. Foto: Jenny Bergensten, CC Stockholms läns museum     

Undersökningsområdet bestod av en yta på ca 1000 m² och låg på norra sidan av Gullån och västra sidan av Frestavägen.

Schaktningen utfördes i två etapper. Först tog man bort matjorden till strax under plogdjup. Sedan gjordes schaktning till fullt exploateringsdjup, vilket innebär 0,6 till 0,8 m. Man såg inget kulturlager. Man gjorde en kontroll av materialet under och invid den nutida bron. Kanske kunde man hitta några fundamentrester eller runstensfragment – men man hittade ingenting.

Det är möjligt att man vid sentida brobyggen rensat bort sådant som hörttill en tidigare bro.

På den nordvästra sidan om Gullån hittade man under schaktningen 3 skelettgravar och

9 stolphålsliknande anläggningar.

Det här skedde under förundersökningen och nu kom den fortsatta schaktningen att uteslutande ske efter direktiv från en övervakande arkeolog.

Det är många som på olika sätt varit inblandade i den arkeologiska undersökningen vid Broby bro. Det är arkeologer, osteologer och konservatorer, men också många andra yrken.

Det här är några:

Mats Vänhem, Stockholms läns museum,
Lars Andersson, arkeolog,
Kjell Andersson, arkeolog,
Margareta Backe-Boije, osteolog,
Gunilla Byström, arkeolog,
Anna Sundberg, arkeolog,
Eva Lundvall, textilkonservator,
Richard Kjellgren, Kungliga myntkabinettet,
Eva Wiséhn, Kungliga myntkabinettet,
Göran Possnert, Tandemlaboratoriet, Uppsala,
Anne-Sofie Gräslund, arkeolog,
Jennifer Schutzberg, museipedagog,
Anna Ulfstrand, fotograf

Skelettgrav vid Broby bro. CC Stockholms läns museum

Innan man kunde börja med den osteologiska analysen torrborstades och i vissa fall tvättades benen rena från lera.

Inget kranium var helt, men kunde till stora delar limmas. Det är bara en första limning på plats, för det visar sig sedan att Oscar Nilsson får limma om delarna till ett av kranierna, när han senare på Historiska museet ska göra sin rekonstruktion av den som kom att visa sig vara vikingakvinnan Estrid.

Mats Vänehem visar Inga & Estrid-utställningen i Sollentuna bibliotek.
Foto: Mattias Ek, CC Stockholms läns museum

Se Oscar Nilsson limma Estrids skalle:   http://www.historiehuset.se/blog/en-dag-p%C3%A5-museet
 

Materialet utgörs av benen från tre senvikingatida, tidigt kristna kistbegravningar i Broby bro, med nästan kompletta skelett från ett barn i 10-års åldern, en kvinna samt en man, båda över 60 år.

Syftet med den osteologiska bearbetningen var:

• att rengöra och registrera de individuella skeletten
• bedöma åldern
• bestämma kön
• beräkna kroppslängd
• notera eventuella sjukliga förändringar

För den arkeologiska tolkningen har det varit viktigt med släktskapsförhållandet mellan individerna, därför skulle man vilja göra en DNA-analys.

De metoder man arbetat efter har varit åldersbedömning, könsbestämning och kroppslängdsberäkning.

För åldersbedömningen tittar man t ex på tandslitage.

Den unga pojken har åldersbedömts främst på tändernas utveckling, men även på kroppsskelettets status, specifikt när de olika ledändarna bildas och växer samman med rörbensskaftet.

Könsbestämningen är utförd framför allt på bäckenben och kraniet.

När det gäller kroppslängdsberäkningen är det, det maximala ländmåttet som tagits.

Det här är några av resultaten:

Anläggning 1:

Åldersbestämning: Individen har kraftigt slitna tänder och skelettets urkalkning har gått långt.

61-74 år.

Könsbestämning: Man. Bestämningen är utförd på kraniet och bäckenet.

Kroppslängdsberäkning: Mannen har under sin livstid varit drygt 180 cm lång.

Vid grävningen hittades ben av flera sorkar i munhålan på människoskelettet. Förklaringen till det kan ha varit att ett sorkbo anlagts i kistan medan den hade fast konsistens.

Patologiska förändringar:

Individen har haft kraftig varbildning på båda sidor kring de bakre kindtänderna. Så pass kraftigt att tandbenet har luckrats upp och blottat rötterna. I gommen har bildats ett dräneringshål för varet att sippra ut. Men man har inte kunnat hitta någon karies.

Anläggning 3:

Åldersbestämning: > 60 år. Individen har kraftigt slitna tänder med bakre molarer som nästan slitets ner till pulpan, vilket är ett indicium för hög ålder. Förändringar i ryggrad och leder visar också på en betydande ålder. Skelettets urkalkning har också gått långt.

Molarer = är det latinska namnet för oxeltänder, de bakre kindtänderna hos däggdjur. Namnet kommer från latinets mola; ”kvarn”därför att de används till att tugga eller sönderdela maten med.

Könsbestämning: Kvinna. Könsbestämning utförd på kraniet och bäckenbenet.

Kroppslängdsberäkning: Kvinnan har haft en kroppslängd som troligen har legat mellan 165-170 cm.

Patologiska förändringar: Den äldre kvinnan har haft en fint läkt fraktur på vänster underarm.

Det kan uppstå när man t ex tar emot sig när man faller framåt. Varianten är vanlig hos äldre kvinnor som ofta har ett urkalkat skelett.

Liksom mannen har hon haft en inflammation i överkäken, dock inte lika avancerad.

Estrid -. Modellen skapad efter kraniet av den individ som tros vara Estrid.
Foto: Mattias Ek, CC Stockholms läns museum

Anläggning 8:

Åldersbestämning: Omkring 10 år. Bedömningen är utförd på skelettets utveckling i allmänhet och tänderna i synnerhet.

Könsbestämning: Manligt kön (?). Framtändernas bredd i överkäken gör det troligt att de kommer från en ung pojke.
 

Här undrar jag varför man inte har gjort någon kroppslängdsberäkning på honom. Gör man inte det på barn?

Patologiska förändringar: Inflammation i mellanörat? Det är svårt att belägga i arkeologiskt material, men man kan anta en sådan diagnos på annat sätt. Pojken har även periodvis lidit av

näringsbrist i någon form. Ögonhålornas botten är perforerade av små knappnålsstora hål som uppstår vid anemi.

Anemi = blodbrist

Vidare har han s.k. emaljhypoplasi dvs. tvärgående ränder på tänderna.

Dessa uppkommer under uppväxten då individen inte fått i sig tillräckligt med näring. Kroppen är då oförmögen att producera ett lika tjockt emaljlager som normalt och detta resulterar i en rand av tunnare substans.

Detta behöver nödvändigtvis inte innebära att personen inte haft tillräckligt med föda utan det kan även vara orsakat av felaktigt sammansatt kost tillika med olika sjukdomstillstånd vilka nedsätter kroppens uppbyggande funktioner.

Minst tre sådana bristperioder har inträffat under 1:a - 5:e levnadsåret.