Genvägar till historien - Bäckaskogskvinnan, numera Barumskvinnan

  • Allmänt
Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang
 
BÄCKASKOGSKVINNAN – NUMERA BARUMSKVINNAN

Av Maud Ekblad
 

Bäckaskogskvinnan (Barumskvinnan) är ett av de mest berömda fynden i Sverige.

Oscar Nilsson har gjort en rekonstruktion av hennes huvud som finns på Historiska museet i Stockholm.

 

1939 hittades ett välbevarat skelett i Barum nära Bäckaskog i nordöstra Skåne.

Den döda kroppen hade placerats sittande i en grop i marken med benen uppdragna och händerna framför bröstet.


Foto: SHM
http://kulturarvsdata.se/shm/object/html/222358

Det visade sig vara 8 700 år gammalt och storleken tydde på att det var resterna av en kvinna.

Men eftersom det var utrustat med jaktredskap tolkades ändå skelettet som en man och kom att kallas ”Fiskaren från Barum”.

Ungefär 40 år senare, på 1970-talet, visade en osteologisk undersökning att ”mannen” fött ett stort antal barn.

Namnet kommer av att hon hittades i en grav utanför Bäckaskogs slott, men hon skulle lika gärna kunna heta ”Barumskvinnan” eftersom det var på Barums mark i Kiaby socken i Skåne hon hittades.
Året var 1939.

 

Namnfrågan visar skillnader i vad som i det här fallet är lokalsamhällets respektive nationens intresse. Det kom att bli en strid också om vilket museum som skulle få förvara kvarlevorna.

Hon har varit utställd sedan 1943 på Historiska museet.

 

Innan Oscar Nilsson, modellmakare och arkeolog, gjorde sin rekonstruktion av Bäckaskogskvinnan med hjälp av kriminaltekniska metoder, har många forskare tagit sig an henne.

En av forskarna var Folke Hansen, arkeolog.

De första studierna av skelettet gjordes 1939 och då identifierades både typiskt manliga och kvinnliga drag. Därför var det omöjligt att avgöra den dödas kön utifrån skelettet.

Det blev en lång debatt mellan arkeologer och osteologer, som varade i nästan 30 år, men de första arkeologiska tolkningarna menade att det var en man. Då var det gravfynden som var det avgörande.

Senare analyser av skelettet visar i stället att det var en kvinna, utifrån en ”förbisedd grop i bäckenet”.

Här är några av resultaten:

Vi vet att hon var 151 cm lång, spensligt byggd och ungefär 40 - 45 år när hon dog.

Hennes skelett visar att hon fött flera barn.

Den enda åkomma som man hittade på skelettet var hennes nerslitna tänder, men det var inte ovanligt på stenåldern.

 

När hon begravdes var det vår. Det kan vi veta genom pollenanalys på innehållet i graven: man hittade björk och hassel.

Andra analyser har visat att hennes kost bestod av kött, men förmodligen också fisk.

Modellen av hur Bäckaskogskvinnan kan ha sett ut är en ansiktsrekonstruktion och finns på Historiska museet i Stockholm.

Den ingår i den permanenta utställningen Forntider som vill visa på olika Livsöden i ett fruset ögonblick i historien. Bäckaskogskvinnan är det äldsta livsödet i utställningen.

Där finns också skelettet, så som hon kan ha placerats i graven. Bredvid henne ligger också den benmejsel och den pilspets som hittades vid henne.

 

Taggar: