Det är väldigt hett här i Paris.

I morgon tar vi tåget och åker till Fontainebleau.
Jag har jobbat hårt för att ta reda på så mycket som möjligt om vad som utspelats på detta slott - och just nu redogör jag bara för en del händelser -  innan drottning Kristina var där.
Jag har sett fram emot detta besök i många år. Jag har varit där tidigare, men då besökte vi "bara" parken.

Fontainebleau – lite historiska kopplingar, före drottning Kristinas tid

Ludvig VII
Redan under medeltiden fanns här en borg. Stället kallas Fontene-Bleaudi, varav den senare delen antagligen är en genitivform av ett egennamn. Borgen omnämn i en skrift av Ludvig VII 1169. Berättelsen om att namnet ursprungligen skulle varit Fontaine Belle Eau, tillhör de legender som spritts under seklerna om detta slott.
Enligt en annan sägen skulle hunden Bleau vid en kunglig jakt ha upptäckt en källa, vilken givit slottet sitt namn.

Filip II August
År 1197 gav Filip II August stora festligheter i Fontainebleau, vid sin återkomst från det Heliga Landet.

Ludvig VII
Blanche av Castilien, Ludvig VII:s gemål uppehöll sig flera gånger i slottet och Ludvig den Helige, hennes son, gjorde omfattande byggnadsarbeten här. ”La Cour Ovale” och tornet ”Le Donjon” är från den här tiden.

Ludvig den Helige
År 1259 då Ludvig den Helige uppehöll sig i Fontainebleau, blev han så sjuk att han trodde sig stå inför döden. Han kallade då sin äldste son till det rum som idag kallas ”La Chambre de Saint-Louis” och sa:
”Min son, jag ber dig, att du må göra dig älskad av folket i ditt kungarike; ty, sannerligen, jag skulle hellre se, att en skotte från Skottland väl och rättfärdigt styrde folket i detta kungarike, än att du illa gjorde det och bli ett föremål för klander.”
Men, kungen tillfrisknade och grundade sedan ett sjukhus på platsen. Sedan föddes Filip den sköne år 1268 i Ludvig den Heliges rum. År 1314 dog han efter en skada han hade fått, när han under en jakt i Fontainebleauskogen fallit av hästen. 1350 låter Isabeau av Bayern göra ombyggnader av slottet, men även hertigarna Anjou, Berry och Bourgogne uppehåller sig där, för att undgå pesten.
Detta är allt man vet om det slott, som Frans I beslutat förvandla till sitt huvudresidens.

Frans I
För att smycka slottets salar kallade han in utländska konstnärer. Han fick mycket klander för det, men vid denna tidpunkt existerade inget franskt måleri, med undantag av miniatyrerna.
Frans I delade sin passion för jakt med många kungar. Kungaran reste runt till sina slott. Dessa ständiga ombyten som blev till förtvivlan för hovet och utländska ambassadörer, eftersom man ofta var tvungen att hålla till godo med anspråkslösa härbärgen eller till och med bli tvungna att tillbringa natten under bar himmel. Den resande hovstaten utgjorde nämligen en hel armé, och den kunde omöjligt inkvarteras på tillfälliga rastställen. De kungliga slotten var omöblerade, och därför var en hel karavan av lastvagnar, som innehöll möbler, tapeter, husgeråd. På det följde kungens många jägare och falkenerare, hundar, falkar, stallknektar, kökspersonal. Slutligen kungen och hans hovstat, betjänter, kammarjungfrur osv. Man har beräknat att dessa sammanlagt utgjorde omkring tiotusen personer.

Frans II
När Henrik II dog, efterträddes han, 1559 av sin son under namnet Frans II. Han var bara femton år. Ett år innan, den 24 april 1558 och gift han sig i Notre Dame med Maria Stuart, som var två år äldre än honom. Frans II hade ända sedan tidig barndom varit sjuklig. Han hade blivit uppfostrad tillsammans med sina syskon och sin blivande hustru i Saint-Germain. Den inbundne och tystlåtne pojken visade en varm kärlek för Maria och de brukade sitta i fönstersmygarna, när de var nygifta och viska hemligheter. Men säg den lycka som varar länge? Frans II dog den 5 december 1560 och hans regering var bara fem månader gammal. Minnet av den så tidigt bortryckte kungen är inte så stort – men det är det i stället för Maria Stuart. Hon tillhör ju historiens mest tragiska gestalter, genom sina senare öden.

Maria Stuart
Drottning av Skottland 1542–67 och av Frankrike 1559–60. Hon var dotter till Jakob V och Maria av Guise. Maria Stuart blev drottning av Skottland vid faderns död, några dagar efter sin födelse. Fem år gammal sändes hon till det franska hovet, där hon uppfostrades av sin mors släktingar.
Bok- och bildkonst, dans och musik var hennes intressen och talanger. Hon har i en vacker fransk dikt gett uttryck för sina känslor vid Frans II:s död.

”Sans cesse mon cœur sent le regret d'un absent, si parfois vers les cieux viens à dresser ma veue,
le doux traict de ses yeux, je vois dans une nue; soudain je vois dans l'eau comme dans un tombeau.
Si je suis en repos, sommeillant sur ma couche, je le sens qu'il me touche:
en labeur, en recoy, toujours est prés de moy.”

Då hon uppfostrades tillsammans med Henrik II:s barn lärde hon sig bl a rätt mycket latin. Det finns fortfarande i dag texter kvar som hon översatte till latin när hon bara var tolv år. Något år senare har hennes studier nått en sådan punkt att hon självständigt i skrift kunde behandla Ciceros språk.
Ett citat: ”Hon hade förvärvat sig stora kunskaper i latin. Då hon var tretton eller fjorton år gammal läste hon upp, inför kung Henrik, drottningen och hela hovet, offentligt i salen i Louvren, ett tal på latin, som hon hade författat, där hon framhöll och försvarade, att det, emot den allmänna åsikten, var passande för damer att äga kunskap om boklig bildning och de sköna konsterna”. (Brantôme) Var detta månne ett första uttalande i en feministisk anda?

Maria Stuart var nu tvungen att lämna Frankrike. Ett land som hon hade betraktat som sitt fädernesland.
Hon sköt upp resan till augusti följande år.
Först reste hon med sin svit till Calais, där hon dröjde några dagar, innan hon steg ombord på de väntande skeppen. Maria ensam på akterdäck, såg långsamt kusten försvinna, snyftande: ”Farväl, Frankrike! Farväl, Frankrike!”
Det gick fem timmar. Man lyckades få henne att inta en supé. Mörkret lägger sig och alla vill förbereda sig för sin sömn - men inte drottningen. Hon hade låtit iordningsställa en bädd åt sig på skeppsdäcket. ”Farväl då, mitt kära Frankrike, jag ska aldrig mer återse dig!”
Vidare bad hon om att man skulle väcka henne i dagbräckningen – för den händelse att man då ännu kunde se land.
Då natten varit vindstilla och fartygen inte hade avlägsnat sig nämnvärt från den franska kusten, såg man ännu följande morgon dess blånande band. Maria Stuart riktar blickarna mot det land, där hon tillbringat sina lyckligaste år, medan hon upprepar sakta, liksom för sig själv ”Farväl, Frankrike! Farväl!”

Återkomsten till Skottland och det som hände där, inspärrad under Elisabeth I, halshuggning är en annan historia. Men, under de tunga åren kom hon säkert många gånger ihåg det land, där hon var en ung drottning och hon tänkte nog tillbaka till Saint-Germain, Louvren och Fontainebleau.
Hennes valspråk var: "In the end is my beginning".

Karl IX
Katarina di Medicis andre son besteg nu tronen under namnet Karl IX. Han ägnades sig ivrigt åt jakt. Men Katarina di Medici och Karl IX:s hov hade också en litterär prägel.
Montaignes kommer med sina essayer, där han inte bara skildrar sin egen personlighet, sin egen generation, utan också hela mänskligheten. La Rochefoucaulds maximer, Molièrs och Rousseau träder fram nu.

Ludvig XIV, Anna av Österrike, Mazarin
En drottnings besök

1646 anlände till slottet Fontainebleau drottning Henriette av England, efter det att hennes gemål, den olycklige Karl I, hade lidit nederlaget vid Naseby. Då drottningen och hennes barn närmade sig Fontainebleau, begav sig Anna av Österrike, den unge Ludvig XIV och kardinal Mazarin tillsammans med hela det franska hovet, för att möta dem. Man visade ”flyktingarna” den största vänlighet.
Kardinalen anordnar en festmiddag i ”Galerie des Cerfs” för att på olika sätt försöka muntra upp dem. Det lyckades emellertid inte och den stackars drottning Henriette skulle senare träffas av ett ännu hårdare slag.
Ett par år efter sin ankomst till Frankrike fick hon nämligen veta, att hennes gemål avrättats. Resten av sitt liv levde hon i sådan fattigdom, att hon under den kallaste årstiden var tvungen att vara sängliggandes, eftersom hon inte hade råd att elda i sitt rum.

En annan drottnings besök

Ett årtionde senare kom en annan drottning till slottet Fontainebleau och i ”Galerie des Cerfs” utspelade sig EN HELT ANNAN HISTORIA…