En bok om Maria Sophia De la Gardie

25 februari 2019

Närnb

Lokal historia insatt i ett större sammanhang

Maria Sophia De la Gardie (1627-1694)

Maria Sofia De la Gardie, porträtt av Jakob Henrik Elbfas 1643. Nordiska museet.

Jag började läsa om slottet Krapperup i Skåne som bland andra Maria Sophia De la Gardie ägt på 1600-talet.

Det fick mig att göra efterforskningar.

Hennes pappa var Jakob De la Gardie. Hennes mamma var Ebba Brahe. En bror var Magnus Gabriel De la Gardie och hon hade fler syskon.

Jag sökte och hittade denna bok på Antikvariatnet. Dagen därpå hade jag den i min brevlåda.

Titel: Maria Sophia De la Gardie. Kvinna i stormaktstiden.
Författare: Gun Björkman

Detta är en bok som man bör läsa om man är intresserad av 1600-talet. Hela boken andas 1600-tal.

Boken är uppdelad i två delar.

Del I handlar om Maria Sophia De la Gardies uppväxt (1627-1643), hennes bröllop och äktenskap (1643-1648), hennes tid vid Drottning Kristinas hov (1648-1654) och Maria Sophias tid som storföretagare (1654-).

Del II är en kronologisk skildring som börjar med köpet av Krapperup 1667.

Krapperups slott.CC Foto: Anders Neldemo

Förordet till boken är skrivet av dåvarande intendenten på Krapperup, Margareta Ramsay (vars visitkort även fanns i boken).
Hon skriver att historier om Krapperup handlar om den medeltida sätesgården fram till våra dagar, människor som levt och verkat där, men också lokal historia insatt i ett större sammanhang. Det här är första boken i en serie utgiven av Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen.

Jag vill här ge er ett smakprov på berättelserna i boken. Båda handlar om Drottning Kristina.

Första berättelsen handlar om Drottning Kristinas kröning 1650. Den andra handlar om en helt annan historia. Den om när Drottning Kristina ramlar i vattnet två år senare.

Drottning Kristinas kröning

”Maria Sophias föräldrahem bildade utgångspunkten. Den 14 oktober kom Kristina ut till Jakobsdal, där hon stannade i två dagar hos riksmarsken Jakob De la Gardie. Hela sommaren hade man gjort förberedelser därute med drottningen och Maria Sophia som aktiva deltagare. Drottningen gjorde sig så hemmastadd att hon använde badstugan. Hon bjöds på färskt bröd, som Fältherrinnan (Ebba Brahe) låtit baka på mjölk. Den synskadade Fältherren (Jakob De la Gardie) och hans Fältherrinna ställde livligt upp för att göra det festligt.---

Den 17 oktober kunde drottningen göra sitt intåg i Stockholm i en vagn klädd med svart sammet och guldbroderier. Processionen var så lång att när täten nådde slottet hade de sista ännu inte lämnat Jakobsdal.
På vägen passerades tre romerska äreportar. Den vid Norrmalmstorg hade ritats av Jean De la Vallée. När Kristina rullade in på borggården började fyrtio krigsskepp skjuta salut, som höljde Stockholm i rök.
Kröningen ägde rum söndagen 20 oktober i Storkyrkan. Rent fysiskt innebar den ett kraftprov för herrarna De la Gardie. Den 67-årige Jakob bar rikssvärdet i kröningståget. Han stöddes av sin son Jakob Kasimir. Magnus Gabriel förde riksbaneret framför drottningvagnen, som omgavs av generaler.
Gräl hade uppstått mellan dem och riksråden om processionsordningen.---”

Drottning Kristina ramlar i vattnet

”En majmorgon 1652 råkade drottning ut för något som skulle ha chockat en ängsligare person. Hon ramlade i vattnet vid Skeppsholmen där hon skulle titta på flottan, som just höll på att rustas. Amiralen Fleming skulle leda drottningen över några löst lagda bräder till en av båtarna. Han kom själv för långt ut på en lös bräda, som vickade till så att amiralen trillade i vattnet och drog med sig drottningen i det djupa fallet, eftersom han fått tag i hennes kjortel. Omedelbart hoppade stallmästaren von Steinberg efter och drog upp Kristina tills general Wachtmeister kunde hjälpa till att få upp både drottning och amiral.

Drottningen tog det lugnt och höll samma dag en offentlig mottagning där hon skämtade om vad som hänt. Det var tur att hon var van att dricka vatten, sade hon; då gjorde det henne ingenting även om vattnet denna gång smakade både salt och beck. Värre är det med amiralen som är van vid öl och vin.
Hon kritiserade inte Fleming, tvärtom, hon berömde honom (ironiskt?) för att ha möjligtgjort sin räddning genom att ta tag i hennes klänning.
Sin räddare, den unge von Steinberg, överöste Kristina med belöningar. Han befordrades till förste stallmästare och upphöjdes först till friherre och överste och sedan till greve. Detta skedde under protester från den gamla adeln, som inte fann von Steinberg meriterat sig nog. Magnus Gabriel märkte att han hade en klar konkurrent.---”

Pontus De la Gardie