Annandagen på medeltiden

  • Närnb

En medeltida jul

På annandagen, den helige Staffans dag, var det tradition att ta ut hästarna och rida i kapp. Ibland var det vilda kapplöpningar över isen på hästar med broddade skor.

Gustav Vasa skrev i november 1551 ett brev till en vapensmed i Arboga:
”Inför de stundande julfestligheterna önskar man vid hovet förse sig med nödig utrustning för den sedvanliga jultorneringen
och några få veckor före helgen kommer den första beställningen på 60 tornersvärd och 4 fäktsvärd.”

Ryttardagen

Kanske var det på annandagen, ryttardagen, som ”den sedvanliga jultorneringen” ägde rum?
Det fanns rännarbanor vid alla de kungliga slotten. Gustav Vasa hade inrättat en fäktskola där unga adelsmän tränade ridderliga övningar.
Det hölls alltid ståtliga gästabud i samband med torneringar.

När kungen ställde till kalas kunde det hålla på i fjorton dagar.
Gustav Vasa hade anställt en kunglig livkock från Frankrike och han hade också anställt utländska sockerbagare som försåg honom med marsipan och kanderad frukt.
Det sägs att Gustav Vasa var väldigt förtjust i godis och sötsaker.

Vid kungliga gästabud dukades det för hundratals gäster i slottets största och vackraste sal.
Man dukade med flera lager dukar. Den översta använde gästerna till att torka mun och händer med. Dukarna byttes efter hand. Den understa duken var den finaste duken.
Man åt på tallrikar av silver eller tenn.

Man skar köttet med kniv, men man åt med händerna.
På bordet stod mängder av rätter.
Följande saker kunde finnas på bordet:
Kokt, stekt, rökt eller saltat kött
Gås, höns, duva, påfågel
Pastejer korvar sylta, aladåber.
När påfågeln bars in hade man den stiliga påfågelstjärten utslagen.

Man hade utländska kryddor som saffran, kanel, nejlikor och ingefära.

Till maten serverades öl och vin.

Bakverken kunde vara fantastiska krokaner som kunde se ut som slott eller riddarborgar.

Taggar: