Av Maud Ekblad
 

Man skiljer på relativ datering och absolut datering.
 

Relativ datering

Relativ datering är när en händelse eller ett föremål placeras i en viss ordning relaterat till andra händelser och föremål.

Ett föremål, t ex en kniv kan genom sitt utseende avslöja att det tillhör en viss tidsperiod.
 

Fynddatering

Den utgår från fyndsammanhangen, alltså vilka föremål som brukar hittas tillsammans.

Särskilt viktiga fynd från ett speciellt tillfälle, t ex gravfynd eller andra fynd som kommit till under en kort tid. Dessa fynd kan då tänkas komma från en och samma tid.

Fynddatering är arkologins viktigaste metod för relativ datering.
 

Pollenanalytisk datering

Med hjälp av pollenkorn som bevarats i våta miljöer kan vi ta reda på vilka växter som funnits i ett område under en viss tid.

Man kan utifrån denna kunskap datera föremål där pollenkorn fastnat.

Pollenanalytisk datering kan förvandlas till absolut datering genom ett så kallat pollendiagram. Då tar man hjälp av kol-14-datering.
 

Stratigrafisk datering

En stratigrafisk datering bygger på principen att ett undre lager alltid är äldre än ett lager som ligger över.

Detta innebär att man låter lagrens läge i förhållande till varandra avgöra dess inbördes ålder.

Metoden är inte helt exakt, lager i jorden kan flytta sig, men arkeologer använder ofta stratigrafisk datering tillsammans med andra dateringsmetoder för att få en korrekt åldersbedömning.
 

Typologisk metod

Utgår från hur fyndet ser ut och jämför det med andra fynd. Så kan fynd från olika platser men med liknande utseende förväntas vara från samma tid.

Absolut datering

Absolut datering är när man vill ha en mer exakt datering, dvs få en datering på ett föremål angivet i år.

Man använder olika metoder för att mer eller mindre ange ett föremåls ålder i år, t ex:

Kol-14-datering

Dendrokronologisk datering

Lervarvskronologisk datering

Om C14-metoden

Kol-14-metoden används för att bestämma åldern på människor, djur och växter som levt på jorden.

Kol-14 skapas högt uppe i atmosfären och faller ner på jorden. Här tas det upp av växterna genom fotosyntesen.

Kol 14 är det naturliga radioaktiva kolet, som har en nedbrytningstid som är mätbar.

Mängden kol i vår omgivning varierar från tid till tid.

Människor och djur får i sig kol-14 genom att äta växter. När någon dör, tillförs inget nytt kol-14.

Halten kol-14 minskar på grund av sin radioaktivitet. På så sätt kan man räkna ut åldern på gamla ben och annat som en gång varit levande.

Genom att jämföra kolhalten i undersökningsmaterialet med en kalendarisk tidsskala kan man få fram olika intervall, som då är åldern på materialet. Halveringstiden är 5 730 år.

Att mäta med kol-14 fungerar bäst på prover som är högst 30 000 år gamla.

Om dendrokronologisk datering

Dendrokronologisk datering innebär att man mäter bredden på trädens årsringar.

En varierande bredd på ringarna visar hur klimatet var under varje år under trädets livstid.

Växlingarna i klimatet skapar mönster som är unikt för den tid då trädet växte. På så sätt har årsringar skapat en serie som sträcker sig mer än 2000 år tillbaka i tiden.

Svenska trädarter som kan utnyttjas dateras med denna metod är bland annat ek, tall och gran.

Om lervarvskronologisk datering

Med hjälp av den här metoden kan man mäta den senaste inlandsisens bortsmältning.

Dateringsmetoden bygger på att leror bildas i en viss bestämd takt. Lervarven kan jämföras med årsringar på ett träd och påverkas på samma sätt av klimatet.

Upphovsman till den här metoden är den svenske geologen Gerard de Geer.