Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang

Drottning Kristina, målning av Sébastien Bourdon. Tillhör Nationalmuseum.

Marie Allen har gjort DNA-analyser.
 

Kristina (1626-1689), regerande svensk drottning 1644-54. Hon abdikerade, övergick till katolicismen och bosatte sig i Rom.

Drottning Kristina är en av våra mest omskrivna kungligheter någonsin, fast hon bara var landets regent i tio år.

Drottning Maria Eleonora födde flera barn, men de överlevde inte. Hon blev djupt olycklig, också för att kungen varje vår måste lämna henne för att kriga i Polen.

1626 födde hon en frisk och stark flicka, Kristina. När Kristina föddes trodde man först att hon var en pojke, man hade sett fel i hastigheten. Gustav II Adolf bestämde att hon skulle uppfostras som en prins.

Ändå finns det de som påstår att drottning Kristina ska ha fötts med manliga könsorgan. Det finns en sjukdom som kallas adrenogenitalt syndrom. Det innebär en produktion av manliga könshormon och kan leda till maskulinisering av kvinnliga foster.

Kristina var 6 år när hennes pappa dog. I kungens testamente stod det klart och tydligt att han ville att hon skulle ärva riket.
Hon fick Axel Oxenstierna som förmyndare. Sverige slogs fortfarande i 30-åriga kriget. Hon hade de bästa lärarna och hon läste bl a matematik, filosofi, latin, franska och flera språk. Men helst läste hon historia. Med  åren blev hon mycket lärd. Hennes boksamling var en av de största i Europa.

Kristina som barn. Målning av J H Elbfas, 1640 eller 1642.
Tillhör Nationalmuseum.
 

När hon var 16 år var hon närvarande vid rådets sammanträden och hon imponerade tidigt på sin omgivning med sin begåvning och bildning.

När hon som 18-åring blev myndig, önskade rådet att hon snarast skulle gifta sig och skaffa arvingar.

Kröningen

Hon kröntes i Stockholm när hon var 23 år, den 20 oktober 1650.

Det var den pampigaste och dyraste kröningen i Sveriges historia. Festligheterna varade i flera månader. Inför kröningen ordnade man ett kröningståg där människor, hästar och andra djur som kameler gick från Ulriksdal till Stockholms slott.

Tåget var så långt att när de första kommit fram till slottet hade de sista ännu inte lämnat Ulriksdal. Tåget var en mil långt.
 

Kristinas kröningshimmel.
Från utställningen på Livrustkammaren år 2004, Kristina Sveriges drottning.
Foto: Göran Schmidt
 

Inför kröningsriksdagen 1650 deklarerade Kristina att hon inte tänkte ingå äktenskap för att avla en tronarvinge.

Vid Kristinas hov på Stockholms slott fanns det alltid lärda vetenskapsmän och tänkare. En av dem som besökte Kristina var den berömde franske filosofen Descartes. Efter några månader på det kalla slottet dog han i lunginflammation.

René Descartes i samtal med Sveriges drottning, Kristina.
Detalj ur målning av Pierre Louis Dumesnil (1700-tal). Kopia av NilsForsberg 1884.

Tavlan i sin helhet.

Drottningen som klev ur sin roll

Drottningen var en normbrytare som uppfostrades till man i en tid då de manliga och kvinnliga rollerna var radikalt olika.

Men vad var det för manligt hos henne? Det sägs att hon gick i manskläder och lågklackade skor och ibland talade med en mörkare röst.

För att bli regent krävdes uppfostran och för uppdraget fanns endast manliga förebilder.

Så här uttrycker sig Axel Oxenstierna, riksföreståndare, till Kristina:

”Det vet gud, hur kärt det är mig att se, att Hennes Majestät icke är som en kvinnoperson, utan behjärtad och av ett gott förstånd.”

Hon fostrades till ett utanförskap men som kanske gjorde det möjligt att abdikera och konvertera. De lärda som hon beundrade var ju alla katoliker.
 

1654 abdikerade hon och lämnade Sverige och levde i Rom resten av sitt liv.

1655 konverterar hon till katolicismen och konfirmeras i Peterskyrkan av påven Alexander VII. Hon är då 29 år.

1659 hyrde hon hus i Trastevere i Rom där hon bodde till sin död.

1689 insjuknade hon och avled 19 april, 63 år gammal. Hon blev begravd i Peterskyrkan. Där kan man än idag se Kristinas sarkofag.

Maximer och aforismer

Maximer är ett visdomsord formulerat som en aforism. Aforismer är ett kort och tankeväckande citat eller påstående.

En av Drottning Kristinas maximer:

”Man kan bara ha en enda kärlek i sitt liv.

Det är för kort för att ha två.”

Ur hennes aforismer:

”Det finns män som äro lika mycket kvinnor som sina mödrar,

och kvinnor som äro lika mycket män som sina fäder, ty själen

har intet kön.”
 

”Gud talar till människan genom naturen, förnuftet och sanningen.”

”Sanningen och rättvisan måste man älska lika högt som sitt eget liv.”

”Kännedom om det förflutna är av stort gagn för framtiden.”

”De som ej älska läsning gå miste om det nyttigaste av nöjen.”
 

”Kärleken och äktenskapet äro nästan oförenliga.”
 

”Det fordras större mod att gifta sig än att draga i fält.”
 

”En stor armé är endast en anhopning av mänsklig svaghet.”
 

”Man älskar dem man gjort gott; man hatar dem man gjort illa.”
 

”Våra lidelser och nöjen bör vara oss värdiga.”
 

”Varje fest som räcker mer än fyra timmar räcker för länge.”
 

”Att besegra sig själv är att besegra sin mäktigaste fiende.”
 

”Att vinna tid är ofta att förlora tid.”
 

”Livet är blott en övergång.”

Forskarna

Marie Allen, rättsgenetiker, Rudbecklaboratoriet, Uppsala universitet

Anders Götherström, evolutionsgenetiker, EBC, Uppsala (forskar om genetiken hos cromagnonmänniskor och neandertalare)

Mats G Hansson, bioetiker, Uppsala universitet

Malin Masterton, bioetiker, Uppsala universitet

Forskningen

Med modern DNA-teknik undersöker man om drottning Kristina bar på några särskilda sjukdomar, till exempel adrenogenitalt syndrom. Avvikelsen syns i generna.

DNA-tekniken kan också bekräfta Gustav II Adolfs faderskap.

DNA-testerna: Trots att DNA-materialet är gammalt är den nya tekniken så avancerad att några få celler räcker för att ge svar.

Anders Götherström har renframställt DNA ur små tygbitar med hårstrån som kommer från Kristinas grav i Rom.

Drottning Kristinas fragment
Foto: Göran Schmidt, Livrustkammaren

Fragment från Kristinas grav i Peterskyrkan i Rom.
Närbild krona och mantel, Livrustkammaren
Fragment från Kristinas grav i Peterskyrkan i Rom.
Fragment frånFragment från Kristinas grav i Peterskyrkan i Rom. Kristinas grav i Peterskyrkan i Rom.

Vi har DNA, men frågan är vad som är intressant – och etiskt acceptabelt – att undersöka, säger Anders Götherström. Det kan vara en integritetskränkning även på en död person.

När en DNA-analys skulle göras på kvarlevor av drottning Kristina, som fanns tillgängliga på Uppsala universitet, ställdes en fråga till bioetikern Mats G Hansson. Hur mycket kvinna var drottning Kristina?

Frågan utvecklades till att handla om hur vi egentligen ser på mänskliga kvarlevor. Malin Mastertons doktorsavhandling handlar om hur man bör hantera mänskliga kvarlevor.

Kan man handskas oetiskt mot ett skelett?

När väger det vetenskapliga intresset tyngre än respekten för en sedan länge död och begraven individs personliga integritet?

Eva-Sofi Ernstell, på Livrustkammaren, menar att man sitter på en massa material som kan vara intressant för exempelvis medicinsk forskning. Men de bäddar för ett etiskt dilemma.

Ett sådant material är DNA:t från drottning Kristina. Det analyserade stoff, bland annat hårstrån, från hennes begravningsdräkt. Var det mänskligt hår? Var det drottning Kristinas?

DNA-analysen visade att det med största sannolikhet är så. Provtagningen väckte spekulationer att Kristina skulle ha fötts med manligt könorgan.

DNA-extraktet efter henne kan innehålla tillräckligt med kärn DNA för att genetiska defekter ska gå att spåra.

Frågan är om Kristina led av androgenitalt syndrom eller inte? Frågeställningen är svår och behöver diskuteras innan man gör någon analys, tycker Eva-Sofi Ernstell.
 

Drottning Kristinas DNA-extrakt förvaras i en frys på Evolutionsbiologiskt centrum, EBC vid Uppsala universitet. Arkeologen Anders Götherström är forskaren som handhar detta.